Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198 ANKOR. BIN.
plägade den, som slog sig ned å ett nytt ställe, försäkra sig om en
röd tupp, emedan en sådan ansågs vara mäktigare än alle andre. Det
var dock icke lätt att få en röd tupp; hvit var den vanliga färgen.
Som höns var en eftersökt mat, vinnlade man sig om att göda dem;
för sådant ändamål användes enbär och grönsaker.
Bland husdjuren upptager Olaus Magni äfven ankor, hvilka, i
olikhet med deras vilda fränder, vanligen voro hvita.
Till husdjuren få vi äfven räkna bina, hvilka för honungens skuld
voro mycket omtyckta. Flere af lagarne innehålla derföre föreskrifter
huru man skulle förfara vid fyndet af en bisvärm eller, som det i
Vestergötland hette, vid koppofynd.
Bina förvarades i kupor, att döma efter teckningarna i Olaus Magni
bok, antingen halmklädda, liksom de nuvarande, upprättstående och
försedda med en hufvudingång nedtill å ena sidan, eller cylindriska af
trä, törhända helt enkelt afsågade stycken af ihåliga stockar, hvilka
förvarades liggande, med den ena ändan litet högre än den andra.
I denna högre ända fanns den halfrunda öppningen. Man uppsatte
gerna framför kuporna (i medeltidshandlingarna kallade stockar och
skrufvar) ett stängsel af trä, tätadt med inflätade löfqvistar, för att
bereda skydd mot blåsten. Som bina i kupan äro utsatta för många
fiender, getingar, fjärilar, spindlar och andra insekter, foglar, framför
allt svalorna, grodor, som plägade lägga sig så, att de fyllde ingången
till kupan och höllo sig der, utan att skadas af bistygnen, till dess
bisamhället dog, råttor och björnar. Mot de mindre skadedjuren sökte
man värna bina genom att lägga kospillning framför öppningen. De
spindlar, som bosatt sig inne i kupan, sökte man utdrifva med bränd
kospillning. Lukten deraf synes icke hafva besvärat bina, som annars
voro mycket ömtåliga för det som luktade illa.
I september månad, då blommorna började försvinna från fälten
och bina ej längre funno näring ute, var det tid att sörja för deras
vinterqvarter. Kuporna omlindades med råghalm, och så snart frost
inträdde, öfvergötos de med vatten, som genast tillfrös. Öfver det
hela skottades derefter snö. Vid skattningen af honungen om hösten
måste man noga tillse, att man lemnade ett tillräckligt vinterförråd åt
de instängda bina. Var det brist på honung, kunde man ersätta honom
med en gröt, tillagad af kornmjöl uppblandadt med stötta ärter, bönor
och vallmofrö, eller med krossadt färskt hönskött.
I början eller, oftare, mot midten af maj började bina åter flyga
omkring på fälten, hvilkas allt rikare blomsterskrud lockade till vidare
flygt. Till sist lemnade svärmen kupan och då gällde det för egaren
att passa upp, om han skulle finna den igen. Han gick ut om
morgonen, ty jagten kunde blifva långvarig, och vände sina steg allraförst
till de ställen, hvarest det fanns rent och klart vatten, ty sådana ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
