Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUND OCIH KATT. 199
ansågos bina med förkärlek uppsöka. Från sådana orter måste han ga
vidare, inåt trädbevuxna orter, för att se om bina hade sökt upp något
träd för att slå sig ned deri eller derpå. Satt svärmen på en gren,
afsågades denna. Voro de gömda ini trädet, måste man försöka att drifva
ut dem med rök eller genom buller. Det var då nödigt att hafva till
hands kärl, i hvilka funnos honung och välluktande örter, som kunde
tjena som lockmedel. Voro bina väl inkomna i kupan, måste man se
till att kunna hålla dem i tre dagar, hvarefter fångsten ansågs säker.
För sådant ändamål hölls kupan sluten och den nödiga födan stacks
in genom små hål.
En biodlare höll den tiden så mycket bin, att han icke kunde
hafva alla kuporna vid hemmet, af farhoga, att bina ej skulle kunna
i den närmaste omgifningen finna tillräcklig näring. Det blef derföre
nödigt att placera kupor annorstädes, på lämpliga orter.
Af flere skäl var man denna tid angelägen om att hafva bin i
myckenhet. Honungen behöfdes för mjödbrygden, honungen ansågs
vara ett utmärkt läkemedel, i synnerhet om han hade fått tid att ligga
till sig, ända till tolf år. Vaxet behöfdes till ljus, icke så mycket i
bondehusen som för kyrkligt bruk. 1
Husdjur af annat slag och annan bestämmelse voro hunden och
katten. Hunden var ett husdjur af vigt, nyttig såväl till bevakning
àå gården (jfr s. 137) och af hjorden (jfr s. 191), som för jagten. Också
omtalas flere slag af hundar, utom gårdshunden och hjordhunden
förekomma t. ex. ekorrhundar, mjohundar (= vindhundar) och kövärne
eller kövän racki, hvarmed menas knähundar, eller, enligt en norsk
lag, så liten hund, att en man kan med sina fingrar omsluta hans hals.
Två djur, säger Olaus Magni, äro menniskan gifna till tröst, hunden
och hästen. Dock synes hunden icke hafva alltid åtnjutit ett godt
rykte. I Karlskrönikan (v. 1933) säges det om en person.
han hade tro (= trohet) ej mera än en hund.
På enahanda sätt äro nutidens talesätt ingalunda alltid smickrande för
hunden, ehuruväl man nu är villig att tillerkänna honom framför allt
egenskapen att vara trogen.
Enligt Upplandslagen var en hund tre gånger mera värd än en katt.
Katten, vanligen hvit till färgen, var dock äfven ett nyttigt djur,
ty redan denna tid funnos råttor att bekämpa. 2 Kattorna ansågos
visserligen kunna vara farliga djur, det dugde ej att låta dem andas i
1 Ofvanstående skildring är hemtad ur Olai Magni arbete. Jag skulle icke hafva
gjort den så vidlyftig, om icke hr O. E. L. Dahm i sitt goda arbete om Bict,
dess natur och vård hade förbisett denna källa. Skildringen är gjord utan att
underkasta berättelsen någon kritik. Enligt hr Dahm voro t. ex. alla de
skadedjur, som Olaus Magni uppräknar, icke så farliga. Hans uppgifter visa emellertid
de åsigter man hyste mot slutet af medeltiden, och de åtgärder man på dessa till
en del felaktiga åsigter ansåg sig böra vidtaga.
Olaus Magni, bok 17 kap. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
