Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 FISKET. FISKSLAG.
der vara egare till landallmänningarnas jord, äfven om bygdens folk
kunde hafva rätt till svinbete, timmerhuggning o. s. v., men konungen
visade sin myndighet genom att afsöndra vissa trakter — i Skåne
kallade oror — till fredande dels af virket, dels af villebrådet. 1 I
Danmark gjorde sig ibland helt andra åsigter gällande än i Sverige. Hos
oss var vintern den egentliga jagttiden och alla fredsterminer falla inom
sommarhalfåret. Enligt k. Fredrik I:s förordning af år 1527, som var
gällande för Skåne, Halland och Blekinge, var deremot jagt tillåten
allenast ’i den rätta, feta tiden’ eller från den 8 juli till den 8
september. Ett enda jagtvapen var tillåtet, nämligen armborstet. 2
Vi öfvergå nu till fisket, hvilket under medeltiden var af samma
stora betydelse som jagten.
Floder, sjöar och de Sveriges kuster omslutande hafven voro rika
på matnyttiga fiskar. Följande slag har jag antecknat ur medeltidens
handlingar: aborre, braxen, flundra, flat- och spettfisk, gädda, gös, id,
lake, lax, röding, makrill, nejonöga, sik och siklöja, sill, strömming,
simpa, torsk och ål.
Spett- och flatfisken synes hafva fångats i synnerhet kring Öland.
Från Bredsätra socken lemnades årligen till biskopsbordet i Linköping
2,400 spettfisk, af hvilka 100 ansågos vara värda 6 örtug; från ett af
Ölands mot lemnades årligen åt samma håll 1000 flatfisk.
Hufvudskuren torsk utfördes äfven från Öland. Sill omtalas ofta som fångad
i Östersjön, i de flesta fall torde dermed menas småsill. Storsillen
synes hafva varit under medeltidens början riklig vid Öland, men var
år 1346 försvunnen. Kyrkoherden i Gräsgård hade haft sin förnämsta
inkomst af sillfisket, men befann sig vid nämnda tid, i följd af sillens
försvinnande, nästan i armod (DS nr 4049). Under den skånska kusten
var sillen ymnig, men äfven der var den tidtals försvunnen, så t. ex.
omkring år 1425. Mot slutet af medeltiden var det skånska sillfisket
ännu mycket gifvande. 3 Lax fångades i stor myckenhet i Småland
(vid Tranås qvarn i Vedbo härad 1383), i Vestergötland, framför allt
vid Trollhättan (enligt Olaus Magni), men äfven annorstädes, t. ex. i
Kåkinds härad (år 1498) och Vartofta härad (år 1442), i Vermland, i
Östergötland t. ex. i Motala ström (år 1369), i Södermanland (i Fors
Socken år 1329). Vid Elfkarleby fanns af gammalt ett rikt och väl
ordnadt laxfiske, och mycken lax togs i de norrländska och finska
elfvarne. Röding från Vettern omtalas på 1500-talet. 4
1 Jfr Steenstrup, Studier over Kong Valdemars Jordebog s. 346 f.; Allen, De tre
nordiske Rigers Historie del. 4 s. 61 f.
2 Allen, anf. bok del 4, s. 68.
3 Allen, anf. bok del 4, s. 72. Om det stora skånska fisket kommer jag att tala i
den andra bokens sjette kapitel.
4 De tillagda årtalen äro allenast exempelvis anförda. Antalet af citat kunde lätt
ökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
