Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FISKREDSKAP. VINTERFISKE. 211
Fiskredskapen eller fisketolen voro af många slag. Med
stålkrok fångades gädda och torsk; äfven omtalas gädd-drag och refvar
(år 1469). Man drog not och lade nät. Det talas om stötnotar
(år 1527), sjönät (år 1526) och skötnät (år 1469); de sist nämnda
användes för fångst af strömming och siklöjor. Rysjefiske användes
i Dalarne från heden hös, heter det i ett bref af år 1440. Mjärdar
(fig. 127) eller märdar användes öfverallt; det talas om att lägga,
sänka och draga dem. Håfvar omtalas år 1526.
Vintertiden fiskades flitigt. Man högg vakar i isen och lade ned
gädd-drag, som vittjades dagen efter nedlaggandet äfven lades nät i
vakarna. Som det Semonligen var liflig samfärdsel öfver isen, var det
nödigt att utmärka vakarna. Föreskrift derom finnes i lagarne, t. ex.
i Södermannalagen (byggningabalken kap. 20.) En figur hos Olaus
Magni visar, att de den tiden, liksom nu, utmärktes med
barrträdsruskor. När isen ej var alltför tjock, fångade man lake på det sätt,
att man med en yxhammare gaf ett slag åt isen på ett ställe, der fisken
K
c
a
/
§ =Ļ—
126. Pulsnot. 127. Mjärde.
stod tätt under honom. Laken döfvades härigenom, så att han kunde
tagas med händerna. På större sjöar drefs vinterfisket i stor skala.
På ctt afstånd af 120—200 steg högg man i isen två parallelgående
vakar, 8—10 fot långa samt mellan dem ungefär 30 eller 40 hål
ordnade i två rader. Nätet nedlades i den ena af vakarna, med tillhjelp
af de två hålraderna och långskaftade redskap fördes nätets två
fästlinor fram till den andra stora vaken, der de togos upp och fästes vid
ett anspann hästar. Desse drogo, nätet skred framåt i vattnet,
uppsamlande de fiskar, som voro i dess väg; mot slutet gällde det att
anstränga hästarne, på det att nätets större fart skulle göra fiskarnes
rymningsförsök om intet.
Isen var således gagnelig för fisket, men han kunde äfven göra
stor skada åt de fasta fångstmedel, som stodo år från år — s. k.
fastverken — och genom isen lätt lyftes ur sina lägen, bortfördes eller
Fig. 126 och 127. Efter samma handskrift som fig. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
