Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LAXFISKE. SOMMARFISKE. 213
gårdar o. s. v. I Finland och åtminstone så långt i vester som i
Torne-elf användes i laxfiskebyggnaderna kolkar (åren 1437 och 1526):
enligt Rietz’ förklaring, laxnot utan kil, af samma längd med
laxbyggnadens bredd, som kastades ned vid dennas öfre sida och drogos
utföre strömmen mot den motsatta pålväggen af det i tvänne båtar
fördelade manskapet, hvarefter kolken, i hvars garn laxen fastnat,
hemtades upp i den ena båten.
Laxkaren och lanalägena kunde vara till hinders. Det heter år
1463, att fiskeri var olagligt från påsk till Mikaelsmessan, då derigenom
rätt farled stänges. Men om fisket kunde vara hindersamt, så kunde
å den andra sidan många olägenheter beredas fisket, t. ex. genom
qvarndammar, som dämde upp vattnet och hindrade fiskarne i deras
vandringar. På grund deraf utfärdades påbud — t. ex. år 1352 — att
qvarndammen skulle hållas öppen tre veckor om våren och tre om
hösten, så att fisken skulle få passera. Sådana åtgärder måste
vidtagas till förmon särskildt för laxfisket, dels emedan laxen var af stor
betydelse i den tidens hushållning, dels emedan, på grund deraf,
laxfisket var skattlagdt. Faror hotade detta fiske icke allenast genom
uppdämningar i elfvarne, utan ock genom hinder ute i hafvet. Så t. ex.
nöjde sig bönderne i Ulfsby och Kumo socknar ej med att fiska utanför
eget land, utan de satte sina stötnotar utanför åmynnet i Ulfsbyfjärden,
så att ingen lax gick upp i ån, hvilket, såsom hinderligt för
konungsfisket, blef år 1527 förbjudet. Enahanda benägenhet att kränka andres
fiskrätt visar sig äfven i andra fall. Så klagas år 1451 af systrarna i
Nådendals kloster, att bönderne under fisklekstiden lade nät tvärt för
en vik, drogo bordnotarna både tvärt före och in i viken, så att fisken
ej kunde komma in i densamma, samt att de dessutom drogo nät inne
i viken bland klostrets katissor. Processer, som under de senaste åren
blifvit förda i Skåne, visa, att allmogen än i dag har samma benägenhet
att söka hindra fiskens framträngande till de privilegierade fiskena.
Vår-, sommar och höstfisket kräfde andra redskap än vinterfisket.
Fiskaren under Linköpings biskopsgård skulle för det förra hafva båt
eller ekstock, brandjern, ljuster, sommarnot, gädd-drag, mjärdar m. m.,
hvilket allt skulle honom tillhandahållas af gårdsfogden, hvarjämte han
i slutet af juli skulle uttaga löjskötar. Detta gällde fisket i Roxen.
För fisket i Östersjön behöfdes ännu större utrustning: båtar med segel
och tåg, skötar, ljuster, algor (= alljer i nutidens allmogespråk, enligt
Rictz, ett slags ljuster), torsksnöre, kettlar, grytor, fiskträn och
salt-Det ålåg nämligen fiskaren ej blott att sköta fångsten, utan ock fisk.
saltningen. Han skulle i sin kista hafva yxa, bandknif, bandhake, årkil,
blecka (= mindre jernplåt till täckande af sprickor i båten),
dyfvikanafvare, spikborr, eldföre, tunder, svafvel, duk, fat, tallrikar och laktratt.
Vissa tider om året var fisket fördelaktigare å den cna orten än
å den andra. Så hade Östgötabiskopens folk sitt vårfiske (under maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
