Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214 ÖSTERSJÖFISKE.
månad) i Bråviken; under slutet af juli drogo de sig längre söderut,
till Härskär, Birkeskär o. s. v. Äfven hade man märkt, att icke alla
tider på dagen voro lika gynnsamma. Godt var det att fiska i innan solen
gått upp, da tystnaden i naturen svarade mot den tystnad fiskaren var
Skyldig att iakttaga. Äfven nattetid kunde man vänta sig lycka. Man
gaf sig då ut i sin eka, å hvars bakdel en eld flammade. Lockade af
Skonot närmade sig fiskarne och fastnade i ljustret, som fiskaren, snabb
som blixten och säker på handen, stötte ned i vattnet. 1 Liksom man
med afseende på tiden lämpade sig efter fiskarnes vanor, så äfven i
annat. Med slughet sökte man locka dem till sig. Så t. ex. fäste man
vid ekstocken löfruskor, under hvilka fiskarne samlades utan att ana
fiendens närhet. Ånnu andra knep omtalar Olaus Magni i sin tjugonde
bok, som handlar om fiskarne och de olika sätten att fånga och bereda
dem. Man använde äfven skrämsel, såsom då man med en s. k. puls,
som slogs ned i vattnet, jagade fisken in i noten (fig. 126).
På de ställen, der under lektiden fisken samlade sig i större
myckenhet, samlades äfven fångstmännen i större eller mindre skaror. Det
blef då nödvändigt att göra vissa bestämmelser för att förekomma kif
och strid. Man bestämde ort och ordning för hvars och ens fiske. I
ett bref af år 1457 omtalas en holme, med andel i de fiskvarp, som
löpa in till honom, hvilken andel i detta fall uppgick till två hela
vådadrätter (= notdragningar). Ibland fingo delegarne i ett fiske
olika dagar att fiska på.
De utförligaste bestämmelserna gällde det vigtigaste fisket, som
räknade de fleste deltagarne, fisket i Östersjön. Klomming har som
bilaga till sina Skråordningar tryckt tvänne redaktioner af ’hamnskrå
på Svenska Högarne och alla hamnar der fiskeriet brukas. Detta skrå
eller stadge är, å k. Karl Knutssons vägnar, utfärdadt af hr Erengisle
Nilsson år 1450 å sankt Bartolomei dag, då han befann sig på
Hufvudskär bland den allmoge, som den tid låg i fiskeriet. 2 Med tillhjelp
af föreskrifterna i denna stadga, som var gifven ’gode och spake män
till hugnad och styrelse, ospake och dårar till näpst, rädsla och vedersyn;
skola vi söka bilda oss en föreställning om det lif, som fördes på ett
sådant fiskläge, långt ut i Östersjön, fjärran från bygden. 3
Fiskskäret hörde kronan till, och skulle hvar och en, som derstädes
ville fiska, erlägga skatt. Hvarje välfräjdad man var välkommen att
1 Äfven vintertiden fiskade man vid ljussken. Man tog då plats på ett större
flytande isstycke, å hvilket ett litet bål var upptändt.
2 Styffe kallar (Skandinavien under unionstiden, andra uppl. s. 231) Hufvudskär
för Hamneskär (’bekant såsom det ställe, der den första fiskeristadga utfärdades år
1450’) och förlägger det till Yttre Törs härad, ostsydost från Stockholm. Svenska
Högarne, som omtalas i skrårubriken, ligga i nordost från Värmdön. I ett bref
af år 1488 omtalas inbyggarne i Länna socken m. fl., som ligga och fiska på Svenska
Högarne. Ett Hufvudskär fanns i Östergötland (Skråordningar s. 309.)
3 Hamnskråt förekommer, som nyss sades, i två redaktioner. Originalurkunden saknas.
Vissa detaljer af innehållet visa, att föreskrifterna icke i sin helhet äro sådana
som de år 1450 tillkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
