Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIFVET PÅ STORA FISKSKÄR. 215
taga del i fisket, men han var skyldig att anmäla sig hos fogden. Hvar
och en fick komma med en båt och hade för sin del en hamnplats för
båten, 31/2 aln bred, ett bodstånd eller plats, å hvilken han fick
uppsätta en bod, ett bredslerum, å hvilket fisken utbreddes eller hängdes
till torkning, samt ett ställe, å hvilket han kunde uppsätta sina gister
eller stänger, hvarpå näten hängdes att torka. Alle som deltogo i
fisket utgjorde en menighet, ur hvilken valdes sexmän, som jämte
fogden skulle sörja för det allmänna bästa. Men äfven om tillträdet
till fiskläget och dervarande ’sällskap’ icke var förbundet med några
särskilda vilkor, var tilloppet af folk icke helt, sannolikt icke ens
hufvudsakligen öfverlåtet åt tillfälligheten. Till hvart skär kom allmogen
från en viss näjd. Den som hade varit der en gång kom gerna åter
eller ville åtminstone hafva plats beredd för sin återkomst. Boden,
uppförd under sommarbesöket på skäret, stod qvar till följande år
och än längre; till den hamnplats båten fått den förste sommaren ansåg
man sig hafva häfdens rätt för kommande år. Men om någon i tre år
låtit boden och hamnplatsen vara obegagnade, miste han alla anspråk
på dem; det gick ej an, att kronan längre skulle umbära skatten.
Hvar morgon gaf hamnfogden genom ringande i en klocka, genom
att blåsa i ett horn eller genom att slå på en tunna, tillkänna, att tiden
för arbetet var inne. Dessförinnan hade ingen rätt att gifva sig ut på
sjön, för att genom öfverarbete skaffa sig större fördelar än kamraterne
hade. Man fiskade här strömming och torsk, under tvänne terminer, från
pingst till Olofsmessan och från denna till Mikaelsmessan. Man
arbetade med not och nät och skötar förutom andra fiskredskap, som
kunde användas i hafvet. Man var mon att bevara fisket, och det var
derföre strängeligen förbjudet att rensa fisk ute på sjön eller
fiskgrundet, så att råket kom i vattnet. I hamnen fick man deremot kasta
sådana afskräden.
Under arbetet måste en viss ordning iakttagas. På en viss dag
samlades hela fiskelaget på ett grund, hvarest man hade hopp om riklig
torskfångst, och man satte sina nät och sköto strängarne d. v. s.
ändlinorna på grundet, hvarest de fastgjordes med hank- och krabbstenar.
Hamnfogden lade först ut hvar det honom lyste och sedan de öfrige
hvar jämte annan. På det noggrannaste måste man härvid respektera
de öfriges rätt; den som genom oförsigtighet beredde sin närmste man
skada, var skyldig att rycka upp sin sträng och blef således för den
gången utesluten.
Om dagen var man sysselsatt i land. Näten sköttes, torkades och
lagades, fisken lades på bredslet eller torkstället. Man arbetade på
tunnor, man saltade o. s. v. En viss solidarisk ansvarighet förenade
alle. Stack storm upp och någon hade svårt att åter komma in under
läget, voro de öfrige skyldige att på hamnfogdens bud skynda ut till
hans hjelp, om någon råd stod till att hjelpa — ty Gud kräfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
