Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220 GULD- OCH SILFVERSMIDE.
dem hade handverket koncentrerats. En del af borgerskapet egnade
sig uteslutande åt handverk och hvart slag af sådant hade sine idkare,
hvilka, i följd af uteslutande sysselsättning med ett och samma, måste
vinna synnerlig färdighet — hvilket onekligen var en fördel —
hvarjämte inom staden handverket stod under kontroll, till den köpande
allmänhetens fördel — hvilket också var en obestridlig fördel.
Vid den tid då i Sverige kristendomen och det nya skick denne
medfört hunnit rotfästa sig och åt de styrande i samhället gifva en
högre bildning, blef det för desse en oafvislig pligt att låta det goda
nya och främmande vinna allt större insteg. När man blef bekant
med utlandets stadsväsende, gällde det att, med begagnande af de
ansatser i samma riktning som förut funnos i Sverige, skapa städer. Det
kunde icke ske annorledes än på privilegiernas väg och dermed blef
ock — såsom jag i den andra boken skall visa — handverket förlagdt
till städerna och på samma gång handverks ikdande till afsala 1 på
landsbygden förbjudet. Då uppstod först delningen mellan husslöjdens
område och handverkets; dessförinnan hade ingen egentlig skilnad funnits.
7
Vi hålla oss till en början till förhållandena sådana de voro innan
denna skilnad infördes under 1100-talets senare hälft.
Af alla hemslöjder, som af gammalt idkades på landet, var det en,
som regeringen var mest angelägen att förlägga till städerna, nämligen
guld- och silfversmidet. I viss mon torde detta hafva berott på de
ädla metallernas, framför allt silfrets, betydelse som värdemätare. Hvad
de bondsmeder, som arbetade i silfver och guld, visste att åstadkomma,
var alls icke något förkastligt, tvärtom — i tekniskt hänseende, om vi
undantaga emaljtillverkningen, kommo medeltidens stadsguldsmeder
aldrig längre.
Smidet var af gammalt en så vigtig slöjd, att ordet småningom kom
att beteckna slöjd i allmänhet, äfven i bildlig bemärkelse. Ån i dag
tala vi af gammal vana om rimsmeder. Om smederne, som bearbetade
jern och stål, skola vi ännu icke tala, utan hålla vi oss tillsvidare till
dem, som arbetade de ädlare metallerna. Prof på deras arbeten äro i
det föregående afbildade fig. 64 och 64 a samt 77—111. Jag tillfogar
här ytterligare ett hängsmycke af silfver, som i tekniskt hänseende
är ett mästerstycke (fig. 129).
Föremålen af ädel metall erhöllo sin form dels genom gjutning
dels genom hamring, hvarefter detaljerna i utstyrseln åstadkommos
genom hvarjehanda förfaringssätt. Tunna silfverskifvor erhöllos genom
gjutning. Man kunde erhålla dem t. ex. på sådant sätt, att man mellan
formens begge hälfter inlade ett stycke tyg, hvilket stod i förbindelse
med utsidan af formen, så att när de två hälfterna blifvit lagda på
1 Fullkomligt kunde icke handverkarne förjagas från landet, det var ej ens möjligt att
der alldeles undvara dem. Också talar t. ex. Upplandslagen om gerningsmän, som
sitta i socknen och icke så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
