Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULD- OCH SILFVERSMIDE. 221
hvarandra, den utstickande delen af tyget antändes; elden förtärde
småningom hela tygstycket och derigenom uppstod mellan de två
formarne ett tomrum af obetydlig höjd, som, när en flytande silfvermassa
blifvit ingjuten och fått svalna, lemnade en tunn silfverplåt, hvilken
från formen hade erhållit, hvad dennas lera, ännu mjuk, hade lånat från
det inlagda tygstycket, nämligen en trogen kopia af dess textur. Man
finner dock icke alltid detta vittnesbörd om arbetssättet, emedan man var
angelägen om att genom glättning gifva silfverplåten ökad finhet. Tunna
silfverplåtar förekomma på baksidorna af de runda halssmyckena fig.
87 och 89, 96 och 98, i smyckena 95 och 97 samt i de flesta af de
s. 173 afbildade perlorna. Alla dessa tunna silfverplåtar eller
silfverbleck hafva dock icke från början erhållit sin tunnhet i gjutformen,
utan vunnit den genom hamring. Huru man förstod att med
mästerskap använda hammaren, visar silfverskålen fig. 64, å hvilken man ännu
skönjer märkena af slagen, hvarmed silfverplåten drifvits ut, så att
han erhållit denna ganska prydliga skålform, och derjämte, med största
noggrannhet, yttersidans upphöjningar åstadkommits. Skålens storlek
129. Hängsmycke af silfver.
förböd användandet af en alltför tunn plåt; de tunnaste våra fynd visa,
förekomma i perlorna.
En god föreställning om våre fäders skicklighet att föra hammaren
kunna vi ock vinna genom att gifva närmare akt på bältet fig. 77,
halsringen fig. 78, armringarne fig. 81, 84 och 86. Alla bestå af en
eller flere trådar, af trådar, som än hafva öfverallt samma tjocklek,
än äro på midten tjockast med smalare ändar. Arbetets finhet ligger
här i den jämnhet, med hvilken antingen den gifna tjockleken bevarats
eller afsmalningen försiggår från midten till ändarne. Jag hänvisar
särskildt till fig. 86 — huru skulle denna ring taga sig ut, om hans löst
flätade trådar voro ojämna eller här och der knöliga? — samt till fig.
77 och 78. Båda dessa ringar bestå af parvis sammanfogade trådar.
Om icke den enskilde tråden var regelbunden i sin öfvergång från största
till minsta tjocklek, skulle paret blifva ojämnt och otympligt, och ännu
ojämnare och otympligare skulle naturligtvis de sammanlagda trådparen,
Fig. 129. Ur samma fynd som originalet till fig. 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
