Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULD- OCH SILFVERSMIDE. 223
undersidan. Så hafva t. ex. de starkt upphöjda hufvudornamenten
äfvensom det runda midtstycket å fig. 90 tillkommit, äfvensom de flere
å fig. 129 förekommande upphöjningarna.
En myckenhet andra medel stodo den tidens arbetare till buds,
när de ville beröfva metallytorna deras enformighet. Man hade stämplar
af olika mönster, som man använde på de föremål, som skulle orneras.
och använde så, att stämplarnes aftryck bildade linier eller symmetriska
figurer. Prof på dessa stämplar finna vi fig. 77, å låsdelen: en
cirkelformig och en fyrsidig — fig. 80: tresidig med tre punkter skilda af
två snedlinier — fig. 82: sjusidiga med ytan upptagen af en mängd
punkter — fig. 83: en cirkelformig, en punktformig, en snedspetsig;
flere djupa insänkningar äro åstadkomna i sjelfva gjutningen — fig. 84:
tresidig med tre punkter — fig. 91: tre- och sjusidiga, cirkel- och
punktformade.
Vidare kände man konsten att åstadkomma filigranornament: man
tillverkade enkla eller flätade trådar eller korn, allt af finaste mått, och
fäste dessa medels lödning å metallytorna, så att de bildade mönster.
Vi se denna teknik å fig. 87, 89, 90, 95—100, 102—104, 106—111.
Perlan fig. 105 är bildad af en spirallagd, tvärstreckad silfvertråd.
Det i filigran utförda mönstret å fig. 89 utgör en sen kopia af
en äldre typ, det är ett mönster stadt i full upplösning. Mönstret fig.
87 förtjenar deremot allt erkännande, i synnerhet om man jämför det
med en modern kopia, som för några år sedan gjordes af en guldsmed
i Stockholm. Han hade icke uppmärksammat, att vissa af
filigranornamenten måste göras starkare än de andra, så att man kunde få ett
hufvudmönster, till hvilket återstoden kunde sluta sig som ett bihang.
Slutligen förstod man att fylla ingraverade linier eller på annat
sätt erhållna fördjupningar med niello d. v. s. svafvelblandad metall,
hvilken genom sin svartblåa färg sticker af från den omgifvande
naturliga silfverfärgen eller den matta förgyllningen. Prof på
niello-inläggning förekomma å fig. 85 och 129. Dessutom visste man att bereda
ett kraftigt afbrott genom att uti på bottenytan fastlödda hylsor
infatta färgade stenar (fig. 90) eller färgade glasstycken.
Sedan guldsmedsyrket hade blifvit förlagdt till städerna och der
drefs efter utländska förebilder, höjdes detta handverk så godt som
uteslutande genom upptagande af en del nya motiv, som man lånade
från den samtida konsten inom hennes olika grenar. Det synes dock
icke, som om det fullkomligt lyckats att utrota guldsmidet å landet.
De ofta upprepade förbuden låta oss ana stor ovillighet att lyda och
en ovillighet, som visade sig ej allenast i tanke och ord, utan äfven i
handling. Bland den svenska allmogens nuvarande silfversmycken
förekomma typer, som synas vara lånade från urgamla mönster. Vi hafva
måhända för deras bevarande att tacka, i viss mon, de ute på landet
arbetande guldsmederne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
