Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224 JERNSMIDE.
Innan i vårt land grufbrytningen begynntes, måste man söka det
för alla det materiela lifvets förhållanden så nödiga jernet öfverallt
hvarest det fanns åtkomligt, förnämligast i form af myrmalm. En
urgammal fyndort för jernet var landet kring den nedre Dalelfven, det
s. k. Jernbäralandet, såsom malmort vigtigt långt före medeltidens början.
Inom den del af detta område, som jag haft tillfälle att besöka,
Österfernebo och Hedesunda socknar, finnes vanligen å hvar gård en
’slaggåker’, hvilken gör skäl för namnet. I grafrösen från såväl den tidigare
som den senare jernåldern har jag der funnit stora slaggstycken. Att
den utsmälta metallen härifrån i gammal tid utfördes, kunna vi sluta
af de fornsaker, som här hittats och alls icke ega ett upplandski tycke:
de synas vara komna från andra sidan Östersjön, vare sig från Gotland
eller från den kust, som numera tillhör Ryssland. Det är klart, att
äfven sedan man lärt sig att bearbeta grufvorna, skulle myrmalmen
med förkärlek uppsökas och användas, då den icke blott är lättare
tillgänglig, utan äfven synnerligen god. Det låg nära till hands, att
allmogen i de trakter, der han fortfarande samlade denna malm, af den
rika tillgången lockades att på gammalt sätt flitigt sysselsätta sig med
smide. Olaus Magni omtalar (bok 6 kap. 6) smederne i Dalarne. Men,
tillägger han, äfven längre åt norr, hos Helsingarne, finnas smeder så
skicklige, att man knappast någonstädes i Norden finner deras likar.
Dessa smeder uppsöka rinnande vatten, i hvilket de anbringa hjul, som
sätta hamrarne i rörelse. Att döma efter den i Olai Magni arbete
bifogade teckningen — för litet noggrann för att förtjena här återgifvas
— hade man för dessa verkstäder inga stora byggnader. Hamrarne,
hvar och en med sitt hjul, äro anbragta i det fria, och längst bort ses
en för alla hamrarne gemensam härd, omsluten af en cylindrisk upptill
öppen mur. Två par invid denna anbragte bälgar hållas i gång med
tillhjelp af ett vattenhjul. En i figuren förekommande man synes
sysselsatt med tillverkning af mycket långa jernribbor, måhända ämnade till
beslag å dörrar eller kistor (jfr fig. 60). Dörrbeslagen omtalar Olaus
Magni med särskildt loford. Få vi efter de rika beslag, som
förekomma å en mängd kyrkodörrar, bedöma de svenska bondsmedornes
skicklighet, så kunna vi ej annat än instämma i Olai beröm. Samma
dörrbeslag visa för öfrigt, att bondsmederne icke voro omedvetne om
sin duglighet: en och annan af dem ristade sitt namn i runor på någon
del af beslagen.
De fräjdade Helsingesmederne hafva icke lemnat sin konst i arf
åt senare slägten. »Myr- och sjömalmen, säger Widmark, finnes att
tillgå öfverallt i landet och i forna tider utgjorde jerntillverkning
deraf en vigtig folknäring, om hvilken all kunskap längesedan
upphört, så att om densamma nu ingenting annat erinrar än de i behåll
varande slaggvarpen.» 1
1 Beskrifning öfver provinsen Helsingland del 1 s. 17. — Styffe omtalar (Bidrag till
Skandinaviens historia del 4 s. CXXX) jjerntrådstillverkningen i Småland’ på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
