Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÖRDINDELNING. MARKLANDET. 243
medeltiden så förlorade i betydelse, att endast ledungslamepenningarne
erlades efter attungstalet. I stället infördes sättingsräkning» Denna
uppgift är i viss mon vilseledande. Beräkningen i stång- och alntal
utgör icke en kontrast till attungsräkningen, utan står, som jag strax
skall visa, i närmaste sammanhang med denna. Det hade derföre varit
mera skäl att framhålla, att vid sidan af attungsräkningen förekommer
öre- och örtugaskipan i Hammarkinds och Skärkinds härad samt i
Kind och Tjust, spanna afgäld i Bankekinds och Skärkinds härad,
öre jord (ore terre) i Handbörd och Möre, öresland i Åsboland
(Aspelands härad), tön och spannsäd i Handbörd, penningbol i Möre.
Till sättingen återkommer jag senare. Ibland (t. ex. i Bankekinds,
Ydre, Åsboland, Handbörd o. s. v.) omtalas rätt och slätt gårdar.
Uppgiften att attungen mot slutet af medeltiden förlorat i det
närmaste all betydelse synes mig icke berättigad genom uppgifterna i
tidens handlingar.
I Njudungen omtalas öresbol och gårdar, i Finveden
örtugsland och gårdar, i Värend, liksom i Blekinge, gårdar, i Skåne
bol (mansi). I Vestergötland omtalas gårdar och Cannolikt blott i
vestra delen) löpabol, i Bohuslän löpabol och (på Orust) örabol,
på Dal löpabol, i Vermland löpabol och öresland.
De olika elementen i denna mångfald kunna dock förenas i större
grupper; detta gäller åtminstone de flesta af dem. Om några sakna
vi närmare uppgifter; skulle de icke gå in i de stora grupperna, få
vi betrakta dem som enstaka undantag.
På väl grundade skäl har hr Styffe framhållit, att den i
Svealandskapen förekommande indelningen i mark-, öres-, örtugs- och
penningeland berodde på en tidigt genomförd beskattning af jorden. En jord,
som var värd en mark, erlade i skatt eller afrad 1/24 eller en örtug och
kallades ett örtugsland o. s. v. De urkundsuppgifter, å hvilka denna
uppfattning stödjer sig, äro vidlyftigt anförda i hans inträdestal (s. 292
anm. 4). Men vi få icke stanna dervid. Den jord, som på grund af
värde och deraf gående afgärd kallades t. ex. ett örtugland, måste
hafva några yttre bestämningar, som voro lätta att behålla i minnet
och lätta att kontrollera, eftersom vi icke kunna antaga, att de som
första gången värderade och på grund deraf indelade den odlade
marken, gjorde sig mödan att med gränstecken utm urka hvart mark-,
öres-, örtugs- och penningeland — så mycket mindre som dessa
gränstecken helt visst hade framkallat förvexlingar med dem, som utmärkte
hvars och ens egor — och om från början sådana gränsmärken hade
blifvit utsatta, skulle de icke i tidernas längd kunnat ega bestånd.
Det tarfvades, som sagdt, något yttre tecken, hvarpå man, oberoende
af de ursprungliga bestämningarna och oberoende af det menskliga
minnets svaghet samt en gång uppsatta gränsmärkens forganglighot,
kunde när som helst förviasa sig om det antal af markland O. S. V.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
