Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARKLAND. BOL. 245
gifvit ett högre värde på jorden än som verkligen tillkom henne. Vi
lära vidare af denna handling, att liksom man å tingen förvissade sig
om mantalet i orten, för skatternas skuld, så var man angelägen, när
en gärd skulle utkräfvas på grund af jordegendomen, att förvissa sig
om dennas storlek. Tydligen funnos icke utförliga jorde- och
skatteböcker, som förvarades från en tid till en annan.
Då marklandet o. s. v. uteslutande bestämdes af ett visst på
detsamma lagdt mått, utgjorde det naturligtvis icke någon viss bråkdel
af gården eller byn. Byar och gårdar voro af olika storlek och en
by kunde derför ega ett par markland, en annan allenast ett par
öresland o. s. v. I följd deraf kunde äfven antalet markland o. s. v.
för ett härad visa mycket ojämna slutsiffror. I Hagunda härad
(Uppland) funnos sålunda på 1530-talet 112 markland 7 öresland och 6
penningeland.
I handlingar rörande Skåne omtalas, såsom redan blifvit nämndt,
bol, på latin mansi. Båda orden beteckna i allmänhet bostad: bol,
med biformerna böle och byle, står i sammanhang med verbet bo,
liksom mansus och mansio med manere. Betydelsen är således
synnerligen allmän, men likväl blef bol den tekniska benämningen för en
jordegendom af visst mått.
Det ligger icke i detta arbetes plan att göra jämförelser med de
äldre germanska förhållandena i utlandet, då det här icke är meningen
att skildra de svenska sociala förhållandenas ursprungshistoria, utan
allenast medeltidens sed, men det kan vara af intresse att meddela
åtminstone ett utländskt exempel. I en skildring af Frankrikes
ekonomiska förhållanden under 1000-talet 1 heter det: »Den ursprungliga
och öfverallt i byarne herrskande jordenhet var mansus. Detta
begrepp omfattar allt för jordbruket nödigt, tomt, åker, bete, skog och
vatten; det är en bruks-, icke en värdeenhet, man kan väl
ungefärligen uppskatta efter mansus, men icke betala med honom som med
ett fast värde. Ibland har en mansus ett eget namn, hvilket vittnar om
hög ålder. Ekonomihusen ligga på tomten, hvarest äfven vanligen
finnes en trädgård och äfven tillräcklig plats för andra husliga
inrättningar. Gårdarne pläga utåt begränsas af ett dike. Kring byn ligger
marken, som sönderfaller i två delar, fält och skog. Icke hela fältet
är odladt, utan allenast så mycket som behöfves för hushållet och
denna del befinner sig vanligen i byns närhet. Det odlade landet är
antagligen alltid deladt i skiften, åtminstone i tre, i öfverensstämmelse
med fordringarna af treskiftesbruket, som är utbredt öfver hela landet.
Inom skiftena sträcka sig åkrarne som långa band» Jag behöfver icke
särskildt framhålla analogien med de äldre svenska förhållandena.
1 Lamprecht, Beiträge zur Geschichte des französischen Wirthschaftlebens im elften
Jahrhundert s. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
