Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260 HAMNA OCH ATTUNG.
»I Östergötland, säger han, 1 förekomma tydliga stadganden, som
visa att attungen var ett allmänt fastighetsmått, så, då siatungs (1/6)
attung förklaras vara den minsta lott, som berättigade att begära
skifte (bygdabalken kap. 1) och som vid försäljning behöfde hembjudas
slägten (egnasalubalken kap. 3). Det motsvarar således hvad vi skulle
kalla minsta besutenhet eller i mantal satt jord, hvilket å andra ställen
i samma lag betecknas med uttrycket att ’lägga till ha och hamna’
(bygdabalken kap. 28). Att uppskattningen i jorden stod i
sammanhang med indelningen i hamnor, synes ock af stadgandet om hustruns
hemföljd (’omynd’, giftabalken kap. 16) i jord, der uttrycket ’jämfulla
til ha och hamnu’ begagnas om fullkomligt vederlag.»
Att 1/6 attung utgjorde minsta besutenhet är efter Östgötalagens
uttryck otvifvelaktigt. Den, som egde mindre, var som jordegare så
oansenlig, att hans Bvilje aldrig kunde blifva lag för meddelegarne i
byn. Äfven medeltiden kände ett ’streck’ mellan fullt berättigade
medborgare och andre, som ej voro i åtnjutande af samma förmoner.
Det är äfven sannt, att uppskattningen af jorden stod i sammanhang
med ledungstjensten och af denna beroende utskylder, ty
ledungslamen eller ledungstjenstens aflösning utgick, efter en uppgift af år
1543, efter attungen, 2 men deraf följer ingalunda, att attungen var en
bråkdel af hamnan. Skeppsvisten, som ock stod i närmaste
sammanhang med ledungen, utgick i Uppland till en del efter markland, men
marklandet var derföre icke en bråkdel af hamnan eller åran. Den
efter en helt annan princip indelade jorden bidrog till ledungen, längre
kan man icke komma. Jag går till och med så långt, att jag
medgifver att jordens indelning i attungar kunde vara liktydigt med jordens
liggande till hå och hamna, men jag ställer mig dermed ingalunda på
hr Styffes ståndpunkt. Att den i attungar systomatiskt skiftade jorden
— och ingen annan — hade förpligtelser med afseende på ledungen,
är uppenbarligen å svensk sida en motsvarighet till det danska
förhållandet, att den ’icke repade’ jorden låg utanför indelningen i skipæn,
och hvad icke repad jord betyder är klart, då med ’repad jord’ förstås
»den jord, hvars areal bestämmes genom ett qvotförhållande till hela
bykommunens jordegendom. I hvar by fanns en gemensamhet i
förfogandet öfver jorden. Hvar gård hade en bestämd husplats och tomt,
en andel i marken, nämligen en fjerdedel, en åttondedel e. d. af hela
byns åkerjord och slutligen rätt att begagna sig af fäladen, bestämd
med samma siffra (1/4, 1/8 o. s. v.» 3 I Halland funnos, enligt k.
Valdemars jordebok, skogstorp (silvestria oppida), som lågo vid sidan af
skeppslagen och icke gjorde ledung, utan i stället erlade en annan
1 Skandinavien under unionstiden s. 104 anm.
2 Bergfalk, Om svenska jordens beskattning s. 68; Styffe, inträdestalet s. 287,
Skandinavien under unionstiden s. 173.
3 Steenstrup, Studier, s. 192 och s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
