Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HAMNA OCH ATTUNG. 261
skatt, kallad kvarsæde. Sådan jord förekom äfven i Östergötland, 1
hvarest i öfrigt alla de, som egde mindre bråkdelar af attungen än
sjettedelar, torde hafva varit befriade från ledungspligten af samma
skäl som annorstädes de, hvilkas förmögenhet icke uppgick till ett
visst belopp.
Utskrifning och alla i sammanhang med sjöutrustningen utgående
skatter skulle bestämmas efter attungen som del af hamnan. Som stöd
härför åberopas k. Karls ofvan omnämnda utskrifning af år 1452, hvilken
gällde såväl manskap som skatt. Det heter der, att hvar åttonde bonde
och hvar åttonde landbo skulle gå ut. Derest detta skall kunna
utgöra något stöd för attungens sammanhang med hamnan, skulle
stadgandet naturligtvis innebära, att de åtta, af hvilka en skulle gå ut,
bildade tillsammans en hamna och innehade hvar och en sin attung.
Men detta antagande är orimligt. Huru mycket bönderne i allmänhet
innehade af jord, kan jag icke angifva, men att landbon ingalunda
alltid innehade en attung är af medeltidens handlingar fullkomligt
uppenbart, såsom de i anmärkningen 2 meddelade uppgifterna visa.
Att de åtta, af hvilka en skulle utgå, icke få betraktas som liktydiga
med hamnan, framgår äfven deraf att det talas särskildt om åtta bönder,
särskildt om åtta landtbor, under det att vi icke kunna antaga att
jordegendomen var så fördelad, att i en hamna funnos allenast bönder, i
en annan endast arrendatorer. Utskrifningen berodde tydligen i detta
fall uteslutande på mantalet, icke alls på jorden, står således icke i
något sammanhang med attungen, och åttatalet bevisar således i detta
fall intet mera än hvad jag i det föregående s. 248 uppgifvit, nämligen
att åttan var ett heligt tal. För öfrigt bestämdes i sammanhang med
gärd, för hvilkens erläggande bönder och landbor
fördelades i grupper af sex och tolf. För skattens erläggande betydde
således åttatalet och attungsindelningen ingenting. Denna utskrifning
talar således fullkomligt emot, alls icke för attungen som åttondedel
af hamnan.
Om attungen var en åttondedel af hamnan, skulle den förut nämnda
Biskopsberga by i Vadstena sn, som bestod af 16 attungar, hafva ensam
utgjort två hamnor; de sexton attungarne innehades af tio landbor.
Vid ungefär samma tid (början af 1500-talet) bestod hela Snäfringe
härad i Vestmanland af tolf hamnor, d. v. s. allenast 6 gånger så
mycket som cn enda by. I hvar hamna af detta härad funnos åtta
skattebönder. 3 Dessa förhållanden äro sins emellan så skiljaktiga, att
denna utskrifning en
1 Vadstena kloster egde en gård i Ingelsbygd ’och han är häradsjord, afraden är 1
mark penningar; han ligger utom haa och hamp’. På denna gård fanns en landbo.
Afven på Öland egde klostret en gård som låg ’utom ha och hampn’.
T. ex. 8 attungar med 5 landbor, 6 attungar med 3 landbor, 4 attungar med 2
landbor, 4 attungar med 1 landbo, 8 attungar med I landbo, 8 attungar med 8
landbor, 81 attung med 4 landbor, 8 attungar med 2 landbor, 8 attungar med 3
landbor, 8 attungar med 4 landbor o. s. v.
3 Undervisning om rikets ränta 1530—1533, s. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
