Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264 FÖRMÖGENHETSSKATT.
Det mantal, som låg till grund för settingsräkningen, var således
hvad man kan kalla ett qvalificeradt mantal — personer med en viss
egendom, och vi kunna derföre säga, att det här på sitt sätt är fråga om
en förmögenhetsskatt. Om vi undantaga den ursprungliga personela
skatten, vare sig den utgick för hvar person eller hvart hushåll, voro
i allmänhet de efter mantal utgående skatterna i viss mon
förmögenhetsskatter, dock icke så, att de bestämdes efter en noggrann, utan
allenast efter en ungefärlig uppskattning af egendomen, beroende på
mantalets sammanhang med besutenheten. I Danmark visar sig i
början af 1300-talet en ansats till införande af en verklig
förmögenhetsskatt, då k. Erik Menved år 1304 förordnade, att för hvar förmögenhet
af 10,000 mark skulle utrustas vid uppbod ett ledungsskepp på 50 läster
med manskap och proviant för 16 veckor. 1 Försöket synes dock hafva
blifvit snart öfvergifvet. Under rubriken förmögenhetsskatt kunna vi
ock uppföra gengärden och allmänningsöret i Vestergötland, eftersom
det heter, att den som eger intill 3 mark i kreatur och 1 örtug säd
inomgärdes, gör full gengärd och fullt allmänningsöre, den som sår till
en örtug korn eller mera, men ej eger intill 3 mark i kreatur, gör
half gengärd och halft allmänningsöre, liksom den som eger kreatur
till det uppgifna värdet, men icke så mycket som nyss nämndes. 2
Af de förhållanden, som skymta fram i de äldsta uppgifterna om
de svenska förhållandena, torde vi vara berättigade till den slutsatsen,
att nässkatten från början var den enda ordinarie skatten — den
personliga skyddsafgiften, i väsentlig mon betingad af allas skyldighet
att deltaga i de för alla vigtiga offren. Få spår af denna skatt
uppenbara sig i urkunderna. I k. Magnus ladulås testamente af år 1285
omtalas ’nefgiald’ i Vestmanland. I ett bref af 1316 omtalas, med
anledning af en förfrågan af de sex Östgötahärad, som ligga öster om
Aspveden, en afgift af sex gutniska penningar för person som från
dem förr utgått och framdeles skulle utgå, hvilken kallades
’skattpenning’ — sjelfva namnet synes antyda, att detta var den egentliga
skatten. 3
Denna personliga skatt ansågs således i början af 1300-talet böra
fortfara, men i senare redogörelser har jag icke kunnat återfinna
honom. Jag föreställer mig, att man kan förklara denna nässkattens
försvinnande dermed, att när de afgifter till kronan, som från början
voro tillfälliga, förvandlades till ständiga skatter — utgående dels efter
jordens mått, dels efter mantal, i detta ords ursprungliga bemärkelse
1 Steenstrup, Studier s. 196.
2 Schlyters upplaga af Vestgötalagen s. 345.
3 I konungens bref (DS nr 2053) omtalas såsom erläggare af ’skattpenningen’ singuli
vestrorun. Om dermed menas enskilda personer eller hushåll vill jag lemna osagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
