Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SNÄCKPENNINGAR. 267
manland 80 mark. Den fjerde utgick också i penningar och i samma
belopp. I Upplandslagen bestämmes ytterligare, att för tre skepp
erlägges skatten lika för markland jord och vig d. v. s. stridsför man, för
det fjerde efter mantal, af bönder, bondesöner, legodrängar och
löskemän (= lösdrifvare). I Södermanland utgick på 1360-talet skeppsvisten,
som icke synes hafva varit delad i flere, med mycket mindre belopp,
nämligen med 1 tön (= 6 spann), 2 pund smör och 4 pund fläsk för
hvar hamna, hvilket t. ex. för Jönåkers hundare med 20 hamnor gjorde
20 tön, 40 pund smör och 80 pund fläsk, hvilket, under förutsättning
att med säden menas korn, icke gör mera, efter den tidens pris, än
ej fullt 74 mark. De på 1530-talet i Östergötland och på Öland
utgående ledungslamepenningarne belöpa sig till ytterst obetydliga
summor. 1
I stora delar af Sverige torde icke hafva funnits någon ordnad
ledungsskyldighet och der omtalas ej heller ledungslame eller sådan
skatt under annat namn. Sådana orter voro det nyvunna Finland samt
inom det egentliga Sverige afsides liggande landskap såsom Småland,
Dalarne o. s. v. samt dot ansenliga Vestergötland, som egde en så
obetydlig kust.
Med ledungen och ledungslamen får man icke förvexla
snäckopenningarna, hvilka erlades af en ort, som af en eller annan anled-
öfverenskommelse. Så t. ex. erlade Snäfringe vid denna tid 278 mark penningar,
Tuhundra hd allenast 42 mark 5 öre, men det senare erlade mycket mera säd än
det förra. Under medeltiden hände det dessutom, att man på grund af tillfälligt
behof å det länet beherrskande slottet förmådde bönderne att erlägga skatten i
något särskildt ämng, mot hvilket då de vanliga ämnena utbyttes (t. ex. år 1508 hö
i stället för säd). Åfven hände det, att man fordrade en viss behandling af säden.
Så heter det en gång (Sturearkivet nr 389): skattekornet, som nu faller, har jag
befallt allmogen att mälta.
Enligt Upplandslagen voro Roslagens utskylder följande: 8 mark smör af hvar och
en som äter eget bröd, 1 örtug penningar af hvar bonde för tinglame, 10 mark af
skeppslaget som ättargäld, 6 lispund humle af skeppslaget och en mark för hvar
åra i ledungslame — den sistnämnda således mycket låg. Då jag i det
följande icke kommer att närmare omtala tinglamen, såsom varande af allenast lokal
betydelse, vill jag här rörande densamma göra en anmärkning. Enligt professor
Schlyter afser detta ord som namn på en skatt ’de utskylder, som erlades de år
då ledung utgick och de vanliga tingen derför icke höllos’. Det är väl sannt, att i
de härad, som på konungens bud lemnat till ledung både män och mat, skulle ’alle
hafva frid’ (tingmålabalken kap. 14) d. v. s. der skulle, så länge ledungen var ute,
inga ting hållas. Men vore det icke mer än eget om de, som i konungens bud
underkastade sig en ledungs mödor och farligheter, skulle för denna sin laglydnads
skuld, vara skyldige att erlägga en särskild skatt? I konungabalkens föreskrifter
finnes intet, som i mina ögon gör ett sådant antagande sannolikt. Skulle icke
möjligen den just i Roden förekommande tinglamen kunna hafva uppkommit i
sammanhang med skeppslagens fritagande från skyldigheten att deltaga i de gamla
hundarenas ting? Att man gaf en ersättning för rättigheten att lösa sig ut ur det
gamla bandet och hafva ting inom den egna orten synes mig helt naturligt.
Tinglamen här synes mig stå isolerad. Ty tingvite i Helsingland
(tingmålabalken kap. 3) var icke en skatt, utan böter för underlåtenhet att infinna sig vid
tinget, då man blifvit stämd’ (Schlyter). Böter, ej skatt var tydligen äfven det
tingvite, som enligt Raven von Barnekovs räkenskaper uppbars i Södermanland
och i latinsk öfversättning återgifves med denarii causarum, hvilket nästan låter
som en öfversättning af ’sakören’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
