Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268 SPANNMÅL OCH LAGA NÖT.
ning fritogs från skyldigheten att bygga och, när ledung utböts,
utrusta ett skepp.
I Svealandskapen omtalas såsom ständiga utskylder spannmål
och laga nöt, utan att orsaken till deras erläggande omtalas. Då
de emellertid såsom ordinarie skylder 1 måste hänföras till någon af
de grupper som s. 235 f. omtalas, synes det mig vara sannolikast, att
de höra till gengärden, som af gammalt erlades till konungen, när han
besökte en landsort och som, efter hvad vi s. 237 sett, tidigt
förvandlades till en ständig skatt, som flerestädes ökades i de fall, då
konungen verkligen kom på besök. Denna tolkning synes mig så mycket
rimligare, som spanmål och laga nöt, hvartill vi kunna som tillägg
foga får, höns och hö (Upl.. konungab. kap. 10), utgingo i naturalia
och sålunda i hög grad påminna om adot sätt, hvarå gengärden utgick
i Halland (jfr s. 236). Ånnu på 1530-talet utgick i vissa härad denna
skatt, ehuru ej längre under det gamla namnet. Så t. ex. omtalas
för Sollentuna härad skattmjöl, skattkorn, skattfläsk, skattsmör, får,
gäss, höns, ved, hö o. s. v.
I de brof, som befria andliga stiftelser i Östergötland från
skyldighet att erlägga skatt för deras jord omtalas gengärd eller
gengärdslösen samt ledungslamen. I Vestergötland omtalas äfven laga
gengärd som den ecna af landets två laga utskylder. Det heter i
ett tillägg till landets lag, 2 att den, som eger intill 3 mark i qvicka
d. v. s. lefvande koster (= boskap) och en örtug säd, gör full
gengärd och fullt allmänningsöre; den som eger ettdera, men icke det
andra, betalar half gongärd och halft allmänningsöre.
Allmänningsöret omtalas icke i andra landskap och måste således
inom dessa motsvaras af andra skattetitlar, som naturligtvis måste
sökas bland de allra vigtigaste. Mig synes intet annat återstå än att
anse allmänningsöret vara en ersättning för ledungslamen, så mycket
hellre, som i ett landskap med så liten kust som Vestergötland någon
sjötjenst knappast kunde komma i fråga, under det å andra sidan
konungen icke gerna kunde finna sig i att derföre från detta vidsträckta
område uppbära mindre inkomster än från de öfriga delarne af riket.
1 Spannmål var en så vigtig utskyld att enligt Upplandslagen endast de äro bönder,
som orka utgöra skeppsvist och spannmål.
2 Om ’konungens utskylder af det årliga och goda landet Vestergötland’, Schlyters
uppl. s. 345 f.
3 Skulle sjötjenst hafva förekommit i någon del af Vestergötland och denna i sådant
fall utgjorts eller dess aflösning i sådant fall utgått vid sidan af allmänningsöret ?
Man kåänner sig frestad att antaga detta på grund af ett bref af år 1277 (DS nr
631), i hvilket k. Magnus till Gudhems kloster öfverlåter ’rodær’, ’administracio
vectigalium’ och ’tributum allmenningsgiald’, som utgingo af bönderne i Grytbäcks
(Gredbäcks) sn i trakten af Hjo. Men det är troligare, att den ’rodd’ som här
ifrågakommer, snarare hör till administracio vectigalium än till krigstjensten och
afsor socken bornes skyldighet att ro öfver Vättern. Hjo var nämligen den vanliga
öfverfartsorten å Vestgötasidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
