Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274 FÖR TUNGA SKATTER.
de danske konungarnes inkräktningsbegär, och de utgingo fortfarande
gärdvis eller efter hushåll. Så t. ex. kräfdes af Finnarne år 1506 en
hjelpskatt af en mark för hvar rök. Äfven här klagades öfver för
stor tunga och allmogen bad att få skatten fördelad på två år. I
Värend gåfvo ungefär vid samma tid bönderne det svar, att de skulle
bringa sin gengärd i form af pålyxor, armborst och klubbahugg. Af
Sunnerbobönderne kräfdes år 1508 sex tjog oxar, men då förklarade
de sig hellre vilja gå från gården.
Att skattebördorna voro för tunga, måste de maktegande stundom
medgifva. Så t. ex. bad k. Magnus Eriksson år 1346 sine undersåtar
om öfverseende: »då det höfves konungslig herrlighet att med omsorg
tänka på undersåtarnes välfärd, så att de må fröjdas i trygghet och
frid samt fritt njuta hvad dem tillhör, hafva vi kännt oss gripne af
medlidande med er, då vi icke utan hjertats bitterhet besinnat, hvilken
oro och tunga I hafven utstått, och bedje vi, att I, för Guds och vår
böns skuld, viljen förlåta oss detta. Gud allsmäktig vet, att vi icke
af snikenhet eller fåfänga, utan motvilligt, af ögonskenligt nödtvång,
betungat er, för de stora svårigheters skuld, hvilka vi oaflåtligen haft
allt sedan det täckts Gud och eder att kora oss till konung.» Nöden
hade varit så stor, att månge öfvergifvit hus och hem; om de inom
viss tid vände åter, skulle de för att åter kunna berga sig, under sex
år åtnjuta skattefrihet. Visserligen kunde regeringen eller hennes
representanter icke godtyckligt pålägga extra skatter, utan fordrade
landslagen en öfverläggning med de skattdragande, och det stod i deras
skön att säga ja eller nej. 1 Men denna sjelfbestämmelserätt måste
naturligtvis ofta, genom omständigheternas makt, blifva fullkomligt
illusorisk. Man kunde begära så, att vederbörande ansågo sig icke kunna
våga svara nej. I synnerhet torde länsherrarne under vissa tider hafva
gått hänsynslöst tillväga, i tillit till sin större materiela makt. 2 Äfven
kunde skattebördan göras oformligt tung genom trakasserier, när
naturaprestationerna skulle utbytas mot penningar.
Ett verkligt medlidande gjorde sig någon gång gällande. Så t. ex.
förordnade hr Matts Kettilmundsson i sitt testamente, att 200 mark
silfver skulle användas för att Finlands bönder skulle blifva befriade
från en nyligen pålagd markgäld. Mången gång fordrade
statsklokheten att icke allenast undvika nya skatters påläggande, utan äfven
återkalla redan beviljade. Under dr. Margaretas tid kräfdes betydande
1 Att regeringen formligt begärde hjelp, att man plägade ibland ganska långvariga
underhandlingar, att man stundom gaf nekande svar, framgår af otaliga
handlingar. S. 240 är omtaladt, huru besvärliga underhandlingarna kunde vara, derest
man ville i godo vinna något. Ibland underhandlades med bönderne utan
mellanhand. K. Hans t. ex. inkallade år 1497 till Uppsala tre bönder från hvart af de
kringliggande häraden, för att underhandla om skatt.
2 Duglige regenter sökte naturligtvis stäfja detta länsherrarnes sjelfsvåld. Vid
herredagen i Nyköping år 1396 beslöts, att ingen fogde fick pålägga skatter utan
konungens och drottningens skriftliga befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
