Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE. 285
Vi egna först vår uppmärksamhet åt tionden. 1
Den mosaiska lagens föreskrift att af allt hvad man egde lemna
åt Gud såsom en gärd af tacksamhet tiondedelen, vann icke mycken
sympati inom den äldsta kristna kyrkan, alldenstund hon der ansågs
lägga ett band på den kristliga kärlekens offervillighet. Först något
efter medlet af 300-talet började tiondens gifvande betraktas som en
kristens pligt. Ambrosius hyllade denna uppfattning, Augustinus och
Hieronymus vacklade mellan den nya åsigten och krafvet på den fromma
kärlekens obundenhet. Tionden vann dock allt flere försvarare, man
fick allt större benägenhet att betrakta kyrkans tjenare som det levitiska
presterskapets efterföljare och som arfvingar af dettas rättigheter. Först
mot slutet af 600-talet började det blifva allmän regel att erlägga
tionde, på det presterskapet, befriadt från omsorgen om det dagliga
brödet, måtte mera ostördt kunna egna sig åt utöfvandet af sina heliga
pligter 2 Enligt romerskt kanoniskt bruk delades tionden i fyra delar,
som tillkommo biskopen, presten, kyrkan och de fattige. I England
deremot blef det vanligt att dela tionden i tre delar, afsedda för
kyrkoherden, kyrkan och de fattige.
Frågan var således afgjord långt innan kristendomen vann insteg
i Sverige. Också finna vi bland de tidigaste urkunder, som blifvit
åt oss bevarade, en bulla af Gregorius VII, daterad år 1081, i hvilken
han påbjuder tiondens erläggande, en af påfven Alexander III, utfärdad
den 6 juli 1161, i hvilken det heter: »såväl det nya som det gamla
förbundets lag bjuder, att tionde skall lemnas presterne och andre kyrkans
tjenare. Herren sjelf säger: bringen tionde af allt i min lada, att det
må vara till föda i min boning. Ty Gud, hvilken det täckts gifva
oss allt, har det täckts att af oss mottaga tionde, icke för sin skuld,
utan för visst till att bereda oss gagn, ty de, som samvetsgrannt gifvit
tionde af sin egendom, skola kunna förtjena såväl det jordiskt som
det himmelskt är och öfverflöda i allt godt. Om någon gång hunger,
brist eller fattigdom hemsöker verlden, veten, att det kommer helt
visst af Guds vrede, som, om tionde ej gifves, klagar öfver att vara
i sina tjenares personer besviken. Sådan är, enligt den utmärkte
läraren Augustini vittnesbörd, Guds heliga vana, att de, som icke gifva
tionde, skola bringas ned till tiondedelen af sin förmögenhet.
Derföre, om I viljen af Gud vinna lön och förtjena förlåtelse, gifven
tionde och utskiften allmosor af de återstående nio delarne.» Påståendet
att det nya testamentet påbjuder tiondens gifvande saknar bevis och
de ord, som äro lagda i Augustini mun, äro lånade ur en predikan,
som falskeligen bär den store kyrkofaderns namn.
1 Det vigtigaste bidraget till utredande af den svenska tiondens historia är Konrad
Maurers uppsats Ceber den Hauptzehnt ciniger nordgermanischer Rechte, hvarest
utförliga hänvisningar lemnas till källskrifterna.
2 Jfr John Sharpes uppsats om Zithes i Smiths och Cheethams Dictionary of
christian antiquitics.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
