Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE. 287
upplysningar, som lemnas i landskapslagarne samt i två påfvebullor
af åren 1404 och 1466. I den angelsaksiska fördelningen hade således
inkommit en förändring till förmon för biskopen. Vid hvilken tid
denna förändring vidtogs, kunna vi sluta af yttrandet i Vestgötalagens
biskopslängd, att biskop Järpulf i Skara ’kom första gången tionde
af bönderne till biskopen’; Järpulf omtalas i handlingar från slutet af
1100-talet. Biskopstionden kom dock ibland icke biskopen till godo;
åtminstone upplyser den nyss omtalade bullan af år 1466, att
erkestiftets kyrkoherdar plägade lösa sig till erkebiskopens andel mot ett
belopp så litet att det kunde räknas som intet. 1
Den del, som var bestämd åt sockenkyrkan, blef stundom använd
för att öka anslaget till domkyrkans byggande. Så skedde redan år
1245 till förmon R. katedralen i Linköping (DS nr 327) och samma
åtgärd vidtogs efteråt flere gånger.
Det påfliga brefvet af år 1161 vill visserligen, att allmosor skola
gifvas utöfver tionden, 2 men denna grundsats blef icke efterlefd i
Sverige, i det en del af tionden fick stanna hos bonden, för att
användas efter hans skön för de fattiges behof. I Skara stift var det
allenast hälften af fattigtionden, som stannade hos bonden, den andra
hälften skulle utlemnas för att användas till hospitalens underhåll. År
1395 påstås, att före digerdöden hade de fattiges antal varit så stort,
att man fann det bäst att låta fattigtionden stanna hos bönderne,
men efter det farsoten ryckt bort det lösa folket, var detta ej längre
behöfligt. Uppgiften är emellertid oriktig, ty långt dessförinnan hade
fattigtionden blifvit i erkestiftet tagen ifrån bönderne, i det enligt
uppgift af år 1321 eller 1322 (DS nr 2322) k. Magnus ladulås hade
befallt, att fattigtionden skulle dragas in till stiftsstaden för att
användas till domkyrkans byggnad samt till underhåll åt kanikerne och
fattige svenske studerande i Paris. Enligt ett äldre bref, af år 1305,
var det emellertid redan k. Erik Eriksson, som hade anslagit
fattigtionden till upprättande af kanonier vid domkyrkan. Småningom följdes
exemplet af de andra stiften, i Linköpings t. ex. år 1364, i Strängnäs
1382, 3 i Skara år 1404. Magnus minnesköld och hans söner biskop
Karl och jarl Birger hade bestämt att af fattigtionden, som erhölls i
Öster götlands nio vestra härad, skulle årligen ett mått (mensura, helt visst
menas en skäppa) lemnas för hvar attung till hospitalet i Skeninge,
dit äfven skulle lemnas från Kind, Ydre ock af dem som bebodde
allmänningarna, en tredjedel af samma tionde, från Vedbo och Tveta
samt Visingsö en skäppa korn; till gengäld skulle spetälske från dessa
1 Biskopen gjorde ofta donationer af sin tiondedel. Jfr DS nr 98, 310, 346, 353,
474, 534, 699, 752, 907, 926, 1328 o. s. v.
2 Sammaledes bestämmer Gotlandslagen (kap. 3) att om någon ville ’göra sig kyrka
till större beqvämlighet , skulle penningar dertill tagas ur de nio tiondedelarne,
således icke af tionden.
Till förmon för kaniker af svensk börd samt till prester, som ville resa utrikes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
