Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUFVUDTIONDE. 289
Stundom utgick tionden icke in natura, utan aflöstes. På Dal
hade tionde utgått i smör, men detta ändrades år 1287. I Tavastland
fick presten, enligt öfverenskommelse af år 1334, två strukna karpar
korn af hvar krok samt dessutom en struken karp hafre och hvart
tredje år så mycket hö, som årligen lemnades till slottet.
Biskopstionde i samma område utgick med fyra skinn, i Viborgs län med
två goda skinn för hvar rök i den karelska lagsagan och med en mark
smör för hvar man och qvinna i den helsingska lagsagan, som fyllt
sju år (bref af åren 1329 och 1331).
Såsom nyss nämndes ansågos somlige vara för fattige för att
erlägga tionde. Sådane erlade i stället en afgift som kallades male
(måle). I Helsingland gaf en legodräng 2 alnar lärft, en legoqvinna 11/2
aln (år 1297). I Jämtland gaf år 1303 mannen 2 alnar, qvinnan 1
aln. 1
I Skara stift liksom i Bohuslän och det öfriga till Viken hörande
sydöstra Norge erlades ännu ett annat slag af tionde, som kallades
hufvudtionde eller decimæ capitales, 2 hvilken från den vanliga tionden
skilde sig deruti, att då denne erlades för afkastningen, gick
hufvudtionden ut af kapitalet. Slutresultatet af sin undersökning om den
svenska hufvudtionden framställer Maurer sålunda: i tre slags fall
erlades hufvudtionde efter vestgötisk lag. Först och främst måste
enhvar en gång i lifvet erlägga honom, antingen när man trädde i
äktenskap eller då man ärfde föräldrarne, två tidpunkter, som efter
allmogesed sällan äro betydligt skilda från hvarandra. För det andra
måste hufvudtionden erläggas af den, som begått någon af den
kanoniska lagens dödssynder och, tyckes det, utan afseende på om
vederbörande förut utbetalt denna tionde eller ej. Slutligen erlades han
när en kyrka vigdes, dock endast af jordegarne samt under
förutsättning, att sådan tionde icke blifvit under de senaste tio åren erlagd för
samma kyrkas vigning eller, såsom lagen i senare tid blef, allenast af
de jordegare, som under det senaste årtiondet icke erlagt
hufvudtionde, utom möjligen för någon dödssynd. Jämföra vi dessa tre grupper
af fall med hufvudtionden i den norska och isländska rätten, så visar
sig genast en slående öfverensstämmelse mellan hufvudtionden i
händelse af gifte eller arf och den senare tidens hufvudtionde i Tele-
1 Som ett tredje slag af tionde skulle man kunna uppföra, säger Maurer, de decimæ
personales, som år 1320 omtalas i en urkund rörande Vestmanland liksom den
tionde som borgarne i Enköping gåfvo efter en öfverenskommelse af år 1250. Då
jag här icke talar om andra bördor än de som ålågo landbefolkningen, har jag
ingen anledning att tala om dessa fall, ty att vi uti personaltionden år 1320 hafva
att göra med stadstionde, kunna vi sluta deraf att han utgick från Vesterås
katedralförsamling. Sådan personlig penningetionde erlades äfven af åborne å
Folklandstingstaden (DS nr 1701). Hvad som menas med decimæ personales i
Vestmanland och Finland torde icke vara godt att utleta.
2 Om spår af samma tionde i andra delar af Sverige, se Maurers ofvan anförda
afhandling. I Östgötalagen talas om tionde, som erlägges å kyrkovigningsdag.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
