Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen / 302 (1879-1903) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 6. Lapparne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varar blott helt få timmar. Den dag, då solen återvänder på himlen,
fira de en fest med stor glädje.»

»Sådan sed har detta folk, som ingalunda är så ohyfsadt och tokigt,
som Lappnamnet synes innebära. Men fordom, när de lefde för sig
och icke hade handelsförbindelser med grannarne och icke kände sina
tillgångar, hade de ingen aning om det pris, som deras pelsverk
betingar i vår verld och bytte bort en stor mängd deraf för
obetydligheter. Det torde vara denna enfald, som gifvit anledning till Lapparnes
namn.»

Den lärda etymologiska förklaringen af namnet Lappar håller icke
streck, ty med det tyska ordet Laffe har det intet att skaffa,[1] men
de faktiska förhållandena, som för Ziegler berättats, äro i allmänhet
riktiga. Också har hans framställning sedermera ofta reproducerats.[2]

I det vidsträckta området, som Lapparne innehade, uppfyldt af
fjäll, som höjde sig öfver de trakter, i hvilka växtligheten upphör,
genomskuret af strömmar,
uppfyldt af skogar eller ödemarker,
måste detta folk blifva
nomadiskt. Storvuxna voro
menniskorna icke. Af Olaus Magni
prisas de som lugna, hederliga,
fria från vinningslystnad, och
senare opartiske skildrare af
deras lynne jäfva icke hans ord.

131. Lappske skidlöpare.[3]

De lefde af jagt och fiske.
Till jägare uppfostrades barnen
från späda år. Vintertiden ilade
de med stor hastighet fram öfver
snöfälten, med fötterna fästa vid skidor (fig. 131), af hvilka den ena
var lika lång som Lappen var hög, den andra en fot längre. På
undersidorna voro skidorna öfverdragna med fint renskinn. På elfvarne
färdades de i båtar, bildade af bräder, som sammanhöllos medels
rensenor.

Renen, som enligt Olaus Magni[4] gemenligen var utrustad med
tre horn, var deras enda husdjur och var för dem af allra största nytta.
Han användes som dragare — enligt en figur äfven till ridt — och
mjölken var god. Sedan han slagtats, kunde man använda huden, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>