Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRÄNNÖARNA. BJÖRKÖ. 323
Hallandsfarar och Vestgötar, hvilka från aflägsna håll kunde färdas
hit ned utför elfven, eller med andra ord för inbyggare i de tre
nordiska rikena. Laxdölasagan berättar (kap. 12), att konung Håkan
Etelstansfostre tidigt en sommar — enligt Vigfússon år 947 — begaf sig
till dessa öar och gjorde frid för sitt land efter som lagen stod till,
ty hvar tredje sommar skulle höfdingarne mötas här och afgöra de
mål, öfver hvilka det tillkom konungarne att döma. Man fann det
mycket skämtsamt att begifva sig dit, ty dit kommo män från snart sagdt
alla de land vi känna. Isländingen Höskuld Dalakullsson reste äfven
dit, ty han hade ännu icke träffat konungen och der var äfven
köpstämma. Mötet var talrikt besökt, der var mycket skämt, dryckeslag,
lekar och allsköns glädje; Höskuld träffade der månge fränder, som
lefde i Danmark. En dag då han gick att skämta med någre andre,
såg han ett stycke från de andra bodarne ett praktfullt tält. Han
gick in deri och satt der en man i kostbara kläder, med en gärdsk
(rysk) hatt på hufvudet. Han hette Gille från Gårdarike och ansågs
vara den rikaste köpman. I hans bod satt bakom ett förhänge tolf
qvinnor, af hvilka Höskuld köpte en, som sedermera befanns vara en
bortröfvad konungsdotter från Irland.
En annan ort, väl belägen för Uppländingar, Söder- och
Vestmanländingar samt dem som färdades öfver Östersjön, var Björkön i
Mälaren, hvilken dock i olikhet med Brännöarna måste hafva haft en
ganska betydlig befolkning äfven mellan köpstämmorna, att döma efter
de talrika grafvar, som ännu förekomma i byns närhet och som äro
många gånger flere än man annars finner äfven vid de största
bondbyarne i Mälarelandskapen. De systematiska undersökningar, som der
blifvit utförda, hafva bragt i dagen otaliga bevis för stadens storlek
och för dess lifliga förbindelser med utlandet. Som denna stad, der
Ansgar predikade kristendomen, förstördes just vid begynnelsen af vår
medeltid, måste vi emellertid lemna å sidan alla de märkliga fynd, som
här blifvit gjorda.
Varaktige voro i allmänhet de städer, som voro anlagda vid goda
hamnar och på grund af flitig samfärdsel vunno stor betydelse, såsom
Kalmar, Ystad, Trelleborg, Falsterbo, Skanör och Malmö.
Man synes dock haft en viss skygghet för att anlägga städer å
sjelfva hafsstranden, hvarest de fredliga idrotternas män alltför lätt
kommo i erfarenhet af tidens oroliga och våldsamma lynne. Man slog
sig derföre med förkärlek ned ett stycke från hafvet, vid stranden af
en å, som underlättade förbindelserna med det innanför liggande landet.
Vid större invatten var man icke utsatt för samma vådor och der kunde
derföre staden gerna ligga vid sjelfva åmynningen. Sådana städer äro
Ånhus i Skåne, som under medeltiden hette Aos, det vestra Aros och
det östra, hvilket senare på 1200-talet smälte samman med Uppsala
— namnen Aos och Aros betyda åmynning —, Enköping, Köping,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
