Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334 TYSKARNE I STOCKHOLM, SKARA O. S. V.
var han hemfallen till böter af så betydligt belopp som tre mark silfver.
Samma stadgande torde i hufvudsak varit gällande för alla svenska
städer, men iakttogs dock icke alltid. I Stockholm fann man, att de
tyske ’liggarne’ hade för stort vilkor (sjelfsvåld) med deras nattstugor,
man fann att det skulle vara nyttigt att i dem slå ned skorstenarne.
Lambrekt Bäcker, som var Lybeckarnes sändebud, uppkallades i
rådstugan och man förehöll honom, huru liggarne hade i många stycken
bedrifvit köpslagan mot lag, hvarmed man hittills hade haft
öfverseende för deras redares skuld. Alltsammans kom af det stora
sjelfsvåld de hade i deras stenhus, der de lågo på deras egen kost. De
ville icke gästa hos gode borgare, såsom det borde ske, och derigenom
förstörde de sina husbönders gods och fördobblade redarnes penningar,
hvilket icke skulle tillstädjas af en god man, hos hvilken de voro till
gäst. Det lybska sändebudet fann anmärkningen fullkomligt befogad
och rådstugurätten beslöt, att inom fjorton dagar skulle det vara slut
med nattstugorna. Den kontroll, som värden borde utöfva öfver gästen,
torde dock ofta hafva varit illusorisk och den trefnad gästen hade i
sitt herberge var helt visst ofta rätt klen. Olaus Petri, som i sin
tänkebok berättar om det nyss nämnda beslutet, omtalar i
anteckningarna för samma år ett fall, då en tysk gäst var inqvarterad hos en
pipare-enka i ett så trångt qvarter, att han fick intaga värdinnans bädd,
under det hon med sin son låg på golfvet.
De tyske borgarne i Stockholm måste naturligtvis lefva efter svensk
lag, som borgare voro de svenske undersåtar och umgingos, i fredliga
tider, med Svenskarne. I de smärre städerna inne i landet finner man
mindre ofta tyska namn, men att främlingarne der kunde förekomma
i stort antal och fortfarande bevara sitt nationela medvetande visar sig
t. ex. deraf, att så sent som år 1475 — således efter slaget på Brunkeberg
— omtalas de tyske männens gillestuga i Skara. 1 Att de skulle vara
talrikare i de städer, som lågo vid eller i närheten af kusten, är
naturligt. I Lund bestämdes år 1310, att de Tyskar, som icke hade en
hel gård (ortus) eller icke hyrde ett helt hus, utan bodde i sina bodar,
skulle hafva kryptan under katedralen till sin kyrka. I Malmö
bildade Tyskarne, som besökte staden, ett sällskap, hvars stadgar år 1329
godkändes af rådet i Lübeck. Inträdet var obligatoriskt. Den, som
gifte sig i Danmark, uteslöts ur sällskapet.
Af särskild betydelse voro Tyskarne i hansestaden Visby. Stadens
lag föreskrifver, att i rådet skulle finnas 36 män af båda tungomålen
(det gutniska och det tyska) samt att derjämte skulle i staden finnas
två fogdar, en gutnisk och en tysk. Detta senare stadgande förråder,
att det tyska elementet här betydde mera än t. ex. i Stockholm, under
1 I motsats häremot fanns i Stockholm redan vid midten af 1300-talet ett ’svenske
mäns vårfrugille’. Fanns der äfven ett liknämndt gille för Tyskar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
