Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÄRLINGEN. 349
smederne. 1 Under lärotiden erhöll lärlingen fritt underhåll, 2 kläder
af vadmal samt skor.,
Boende i mästarens hus var lärlingen hans tjenare. Han var skyldig
mästaren lydnad, fick icke tala illa om någon mästare, fick icke löpa
bort under lärotiden; gjorde han det, blef, åtminstone hos
guldsmederne, den redan tillryggalagde delen af de sex åren honom icke
tillräknad, utan måste han börja om från början igen. Våra skrån
inprägla icke mästarens skyldighet att öfvervaka och undervisande leda
lärlingens arbete, förmodligen emedan detta ansågs vara en sjelfskrifven
sak. Om lärlingens skyldighet att vara flitig och uppmärksam, lemnas
en antydan i stadgandet hos tunnbindarne, att den, som efter tre
års lärotid icke befanns skicklig nog för att blifva gesäll, skulle i
böter erlägga två öre penningar.
Då det onekligen borde för mästaren vara i viss mon tidsödande
att i sin verkstad upptaga en helt okunnig person och gifva honom
undervisning, fann man det skäligt, att mästaren skulle njuta frukten
af sina mödor, och bestämma derföre flere skrån, 3 att lärlingen efter
genomgången lärotid skulle hos mästaren qvarstanna ännu ett år mot
erhållande af lön, hvars bestämmande åtminstone icke alltid var
öfverlåten åt en öfverenskommelse mellan mästaren och f. d. lärlingen —
på grund af de förhållanden, som utbildat sig under de föregående
läroåren kunde den senare lätt i förhållande till den förre känna sig
ofri. Murmästarnes skrå föreskrifver, att lönen skulle bestämmas af
två andre mästare, som för sådant ändamål tillkallades och antagligen
dervid pröfvade, huru stor ersättning skulle kunna anses skäligt
motsvara lärlingens grad af skicklighet. Man kan tänka sig, att lärlingen
efter lärotidens slut åstundade ombyte — att år ut och år in, dag ut
och dag in sitta i samma trånga bod och arbeta (så vida man icke
tillhörde något embete, hvars arbete skedde i det fria, t. ex. murarnes)
kunde icke på längden blifva behagligt för ett ungdomligt sinne.
Köttmångarnes skrå erkänner befogenheten af en sådan känsla, men ställer
det helt och hållet till mästarens skön att kräfva eller efterlåta det
lagstadgade arbetsåret.
Aldrig hade en mästare månge lärlingar hos sig. Detta hade varit
en omöjlighet i följd af det trånga utrymmet i boden-verkstaden, det
kunde ej heller förenas med samhällets förmyndarmessiga omsorg för
godt arbete och för alle mästares i yrket bergning. Hos köttmångarne
och skomakarne var det förbjudet för mästarne, att hafva mer än en
lärling på en gång. I de andra skråna uppgifves icke någon siffra,
1 Hos köttmångarne skulle lärjungen arbeta icke en viss tid, utan till dess han erhöll
nödig färdighet.
2 I murmästarnes skrå heter det, att han skulle hafva sig nödtorft, hvilket måste
anses betyda detsamma som lifsuppehälle. Att lärlingen bodde hos sin mästare,
torde vi få sluta af den allmänna seden i utlandet.
3 Köttmångarnes. murmästarnes, tunnbindarnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
