Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÄSTERPROF. 355
Det var ej ens nog dermed: äfven hans hustru måste vara oförvitlig
— inga beryktade qvinnor, heter det i bagarnes skrå, få finnas i vårt
embete.
Sökanden måste naturligtvis ’kunna sin gerning.’ Man ville gerna
hafva tillfälle att under någon tid se honom arbeta. K. Gustaf
förbjöd år 1529 att annamma eller uppsätta som verkman (d. v. s. mästare)
en främmande guldsmedssven, förr än han tjenat två år i staden. Flere
skrån kräfva ett års svenarbete i staden, så vida vederbörande icke
tidigare varit sin egen i annan stad eller på landet eller, — heter det
hos skräddarne, som i utlandet voro det oroligaste af alla embeten, 1
men hos oss synas hafva velat stå väl med dem som makten hade —
så vida han ej förut tjent herrar och furstar.
Ej ens kändt och öfvervakadt gesällarbete befriade från
förfärdigandet af mästerprof. ’När någon broder af skräddare-embetet vill
skära sin skörd (= skärning), då skall det till förene kungöras för
åldermannen och hans bisittare och samme nye broder skall bereda
sig på två skinkor, så många fat grytstek, saltvattenskött och stek
som tillhöfligt är och skall låta komma in i åldermannens hus en
tunna godt öl till brödernes behof, som kommit samman. Detta vid
blotta anmälan. När sedan sjelfva tillskärningen skulle försiggå i
åldermannens hus, måste kandidaten allra först lägga fram 12 öre, så
att man kunde köpa anständigt öl åt de två rådmän, som öfvervoro
akten, och männen af embetet hade rätt att få ’hvad dem täcktes att
dricka.’ Två mästare skulle sätta sig bredvid den sökande, under det
han utförde sitt arbete. När detta var färdigt, fick han gå ut och sex
eller fyra mästare granskade arbetet. Hittade de tre fel, fick
vederbörande böta en half mark för hvart. Voro felen flere, måste han
ånyo börja som sven och voro alla utgifterna för granskningskalaset
bortkastade penningar.
Det redan anförda visar, att den som ville blifva mästare måste
kunna förfoga öfver penningar — och det var ännu icke slut med
utgifterna, som stodo i sammanhang med mästerskapets vinnande.
För att, derest allt lyckades, kunna sköta sig som sin egen, till sin
och embetets heder, måste man ock vara så bemedlad, att man kunde
hålla sig med de för handverket nödiga redskapen, ganska ofta äfven
med råämnen, som skulle bearbetas. Guldsmederne i Stockholm skulle
bevisa sig ega en förmögenhet af 5 mark lödigt silfver och redskap
till värde af en mark lödig, en tunnbindare skulle hafva en viss
myckenhet virke, en bagare en half läst hvete och råg, en
köttmångare och en skräddare 20 mark penningar, en smed behöfde icke hafva
mera än 12 mark. I Visby stadslag finnes en ordentlig taxa införd,
enligt hvilken nedanstående belopp erfordrades för följande yrken:
1 Janssen, Geschichte des deutschen Volkes seit dem Ausgang des Mittelalters, del
1. s. 337. ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
