Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356 MÄSTERSKAPS VINNANDE.
en half mark silfver: lyktmakare, repslagare;
en mark silfver: timmermän;
två mark silfver: körsnär, smed, skräddare, remslagare, kannegjutare;
tre mark silfver: skomakare, slagtare, hvitgarfvare (= sämskmakare),
filtare (= filtmakare), plåtslagare, tunnbindare, mjölnare, stenhuggare,
vandskärare (= klädeshandlare);
fem mark silfver: bagare;
sex mark silfver: garfvare, grytgjutare, kopparslagare.
Listan är tydligen icke fullständig; så t. ex. fattas guldsmederne.
Inträdet i embetet beledsagades af dryga utgifter. Af gammalt
kräfde man, att de inträdande skulle bjuda på en ’kost’, äfven kallad
’frokost’ eller ’mästerkost’. 1 Som man icke under medeltiden tyckte
om att öfverlåta det minsta åt någons godtycke — man fick icke gifva
för litet, ej heller tvingas att gifva för mycket — finnas i skråna
noggranna bestämmelser rörande denna måltid. Hos skomakarne
förekommo samma rätter, som nyss uppräknades i sammanhang med
mästerprofvet hos skräddarne — vi kunna således af den meddelade
matsedeln sluta oss till beskaffenheten af en normal festmåltid i ett
borgerligt hus. Hos dragarne lydde matsedeln på följande sätt: två skinkor
och fårkött såsom tillbör, med fyra fat grytstek eller annat sod (=
soppa), tre fat saltvattenskött och tre fat stek, för 4 örtug bröd, 1
halft öre bägare och två tunnor öl. Hos murmästarne fordrades två
tunnor öl, två skinkor, två tungor, två metvurstar, tre fat grytstek,
tre fat stek, för ett öre hvetebröd, ett halft pund smör, två öre
rågbröd och för ett öre bägare. I flere embeten kunde eller borde detta
gästabud aflösas med penningar. Så t. ex. bestämdes år 1477, att en
nyvorden skomakaremästare skulle lemna 51/2 mark penningar i ställe
för måltiden.
En annan afgift var de s. k. harnesk- eller väpnarepenningarne,
som gåfvos ’till stadens nytta’ eller ’staden och kompaniet till
uppehälle. Afgiften stod i sammanhang med embetenas pligt att deltaga
i stadens försvar. Det lägsta beloppet för denna afgift synes hafva
varit en mark penningar; hos guldsmederne gåfvos sex mark.
En tredje afgift, som ej alltid omtalas, men dock torde varit öflig,
gällde den gudstjenst, som hvart embete hade åtagit sig och som
utgick i vax och derföre stundom kallades ljuspenningar.
Den som med framgång ’äskat embete’ iklädde sig dermed
förpligtelser såväl till embetet som till staden. Vid mästerkosten eller
vid något annat tillfälle upplästes derföre embetets skrå. För att gifva
en viss högtidlighet häråt och väl äfven för att gifva ett uttryck åt
embetets lojalitet anmodades stadens skrifvare att läsa och torde det
1 Det var dock icke nödvändigt, att denna måltid gafs omedelbart efter upptagandet.
I somliga embeten var det nog, om den gafs inom året, men man borde då vid
inträdet ställa borgen för det riktiga fullgörandet af denna pligt. Hos bagarne gafs
vid inträdet en half mark till öl och två fat fisk; ’som gammal plägsed har varit’,
samt efter två års förlopp en kost med två fat öl samt två skinkor med tillbehör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
