Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÄSTERSKAPS VINNANDE. 357
icke hafva ansetts anständigt att besvära honom härmed, utan att gifva
honom en lämplig ersättning. Den nyvordne mästaren fördes
dessutom af åldermannen eller verkmästaren, ibland äfven af andre
representanter för gillet, upp på rådhuset för att inför sittande råd erhålla
burskap. Först derefter fick han som egen man arbeta och hålla
fönster öppet till utsäljande af det arbete, som i hans bod tillverkades.
Genom längre frånvara från staden kunde man mista burskapet och
dermed förlorade man äfven en embetsbroders rättigheter. Reste man
bort i afsigt att icke vända åter, borde man infinna sig på rådhuset
och ’uppsäga embetet eller burskapet. Flere anteckningar om dylika
uppsägelser förekomma i de till vår tid bevarade stadsböckerna.
Om sålunda det var nödigt, att gillet ställde sig i samband med
rådet, följde deraf ingalunda ett fullkomligt beroende af detta. I
skomakarnes skrå heter det, att den gillesbroder, som stämmer en annan
broder inför rådet utan att dertill hafva erhållit verkmästarnes tillstånd,
skall böta en tunna öl.
Sättet att reglera inträdet i embetet var hos oss tydligen ett lån
från Tyskland, hvarest enahanda vilkor, enahanda afgifter förekommo.
Med afseende på de senare kan det vara af intresse att anföra ett
exempel. Det heter i de lybske toffelmakarnes skrå af år 1436: »den
som blir medlem i detta sällskap, skall gifva till harnesk två mark
och kompanerne till vänskap en tunna öl och sju skilling till
sällskapets ljus» I Frankrike voro bruken andra. Der brydde man sig
icke om att fråga efter bördens äkthet, ej heller var det nödigt att
visa sig ega någon viss förmögenhet. Mästerprof omtalas blott i några
stadgar, men torde oftare hafva kommit i fråga. Vid inträdet gaf man
gillet en större eller mindre måltid (past eller abuvrement) samt
afgifter till gillets embetsmän (gardes-jurés) och vittnena. Derutöfver
måste man med en viss afgift till konungen eller någon hans
ställföreträdare köpa sig rätten till mästerskap. Denna sed, uppkommen
under den tid då handverket ännu var ofritt, hade småningom aftagit,
men blef från början af 1300-talet åter allt oftare tillämpad, på grund
af de franske konungarnes ständigt växande behof af inkomster. 1
I Sveriges städer förekom icke hos handverkareföreningarna något
sådant beroende af regeringen. I tre skrån talas visserligen om
arbete för ’rikets herre och konung’, men åtminstone i det ena
(skräddarnes) tillägges det, att arbetet skulle göras ’för lika och skäl’ och
torde således hafva varit ett betaladt arbete.
Hvart och ett af dessa embeten, kompanier, sällskap eller gillen
hade en i lag bestämd organisation.2 Alle medlemmar hade samma
1 Jfr Neuburgs och Fagniez’ redan anförda arbeten.
2 Bevisen för den följande framställningen förekomma i de stockholmske
skråstadgarne. Jag har icke ansett det nödigt, att i hvart enstaka fall angifva, hvilket
skrå jag begagnat, då dels skrånas antal är litet och således den, som vill
studera vidare, lätt finner hvad han behöfver, dels man i detta fall är berättigad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
