Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
358 SKRÅORDNINGEN.
rättigheter och samma skyldigheter, med den skilnad allenast att den
yngste brodern var skyldig att gå embetets ärenden, kalla till
sammankomster och tända ljusen på gillets altare. Af denna anledning
kallades han gillessven eller ärendesbroder. Åliggandet kunde icke
hafva varit särdeles angenämt, men det gick ej att undandraga sig.
Ingen egde rätt att undanbedja sig ett förtroendeuppdrag. Den som
vägrade, blef bötfälld, men måste, trots allt motstånd, fungera. I
spetsen för embetet sattes genom val en (eller . ledare, som under
1400-talet gemenligen kallades verkmästare, men i de yngsta
anteckningarna från medeltiden benämnes ålderman. Jämte honom suto för
att leda de gemensamma angelägenheterna två bisittare, som plägade
väljas så, att årligen valdes en med två-årig tjenstetid. I
skomakareembetet funnos ock kämnärer, som torde hafva skött gillets
penningeangelägenheter, hvilka eljes vanligen voro anförtrodda åt åldermän och
bisittare. Inkomsterna nedlades i en gillets bössa, hvartill funnos två
eller tre nycklar; om allenast två funnos, innehades de af bisittarne,
under det åldermannen förvarade bössan. När gillet hade ctt festligt
lag, utsågos gärdemän eller skaffarc, hvilka det ålåg att pryda salen och
förse honom med nödiga beqvämligheter. Såsom i nästa kapitel skall
visas, utöfvade gillet kontroll öfver medlemmarnes arbete.
Skomakarne hade för sådant ändamål såväl läder- som skoskådare; oftast
utöfvades kontrollen af åldermännen och två tillkallade bröder. Om
valen lemnas i allmänhet få upplysningar. Allenast i dragarnes skrå
föreskrifves, att vid val af åldermän utsågos tre, som derefter lemnade
salen, och bland de tre valde embetet en. Hos skräddarne synes
åldermannen haft rätt att nämna den ena bisittaren.
Två högsta stämmor höllos om året, med ungefär ett halfårs
mellantid; oftast höllos de i början af maj och slutet af september, på
Valborgs- och Mikaelsdagarne eller närmaste söndag, och öfvervoros dessa
stämmor af två rådmän, Åtminstone stundom höllos dessa stämmor
för slutna dörrar och det var strängeligen förbjudet att omtala, hvad
vid sådana hemliga sammankomster förekommit. Lägre stämmor höllos
vid andra tillfällen, när de befunnos af nöden. Dragarne, som hade
sina två förnämsta sammanträden vid Valborgs- och helgonmessetid
(1 november), samlades äfven midfastosöndagen och helge tre
konungars dag för att afgöra uppkomna tvister. Deltagandet i stämmorna
och i de dem åtföljande festliga lagen var obligatoriskt.
Sammanhållningen inom embetet var således stor och de
gemensamma intressena sköttes på det omsorgsfullaste. Icke allenast
handverkaren tillhörde embetet, utan äfven hans hustru. Om en hustru
afhöll sig från ett festligt lag, måste mannen, heter det i murarnes
från enstaka stadganden draga allmänna slutsatser, då, såsom Schanz riktigt
anmärker, frånvaran af ett stadgande icke betyder mycket, eftersom stadgarne gjordes
af särskilda orsaker och det ofta berodde på tillfälliga omständigheter, om den ena
eller andra punkten blef upptagen; ’sed och bruk var den tidens rätt.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
