Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
360 SVENNESKRÅN. HANDVERKARE-SIGILL.
sig. Derjämte utöfvade den för tiden karakteristiska formen af
fromheten en mycken stark påtryckning; att stifta messor, att underhålla
särskild gudstjenst vid ett eget altare var ett storverk, som icke kunde
utöfvas annat än af den rike eller, der den enskilde saknade kapital,
af en förening. Under inverkan af alla dessa omständigheter började
vid slutet af 1300-talet och ännu mera under det följande århundradet
gesällerne sluta sig samman i grupper, bilda brödraskap, som i sin yttre
gestaltning liknade mästareembetena, men likväl, på grund af
medlemmarnes ställning, till dem utgjorde en motsats. En betydelse för
det praktiska lifvet fingo dessa nya stiftelser derigenom, att
gesällföreningarna plago del hålla en dryckesstuga, dit den vandrande med-
sgn J 5/
a a. ”.
l
Tr
n
s
gyul 11ss
150. Visby shräddares sigill. 151. Malmö buntmahares sigill.
brodern letade sig fram och der han fick de upplysningar och den
hjelp, som på en främmande ort voro för honom nödvändiga. !1 De
stockholmske bältesvennernes skrå visar, huruledes organisationen var
densamme som i embetena — man hade åldermän, bisittare och skaf-
fare, som äfven kallades källaresvenner — men man
6 )
var för fastställandet af sina stadgar beroende icke
R allenast af rådet, utan ock af embetet och ur hela det
5 nämnda skråt klingar en ton af underdånighet och
ödmjukhet, som är i hög grad betecknande för
ställningen.
Om skrånas religiösa karaktär samt om hjelpsam-
152. En koppar- heten mot medlemmarne får jag tillfälle att tala i ett
slagares sigill.
annat sammanhang.
Som embetena stundom måste utfärda skrifvelser, behöfde de, då
under medeltiden ett sigill hade samma betydelse som i vår tid den
egenhändiga och bevittnade underskriften, skaffa sig ett signet. Många
sådana äro icke till vår tid bevarade. Af de få som finnas meddelas
Fig. 150. Efter ett originalaftryck. S[igillum] officit sartorum in Gotlandia.
(Skräddar-embetets på Gotland sigill). En sax omgifven af tre rosor. — 1300-talet.
Fig. 151. Efter den i Statens Historiska Museum förvarade stampen. Sigillum
pellificum in Malmø. (Skinnberedarnes i Malmö sigill). Ett får. — Slutet af medeltiden.
Fig. 152. Efter original i riksarkivet af år 1347. S[igillum] Ha[ra]ldi Munch.
Ett grytöra. I brefvet kallar sigillets egare sig cuprifaber (kopparslagare) i Linköping.
1 Jfr Schanz’ förträffliga arbete Zur Geschichte der deutschen Gesällen-Verbände im
Mittelalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
