Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
372 FOGDAR.
ett kongligt bref af år 1413, genom hvilket staden erhöll rätt att bland
borgarne utvälja en byfogde, hvilken skulle hafva all den rättighet, som
byfogden har å konungens vägnar, samt för konungen redovisa för sin
uppbörd. Samma rättighet gafs år 1421 och 1442 åt borgerskapet i
Vestervik och Norrköping, hvaremot i Raumo byfogden, som skulle
uppbära regeringens skatt, saköre och ränta, nämndes af biskopen och
innehafvaren af Åbo slott. I Arboga omtalas år 1458 de tolf af rådet
och menigheten, som skulle välja byfogde. Under det konungens
fogde i handlingarna alltid nämnes framför borgmästare och råd,
uppräknas denne byfogde, ehuruväl han ock representerade konungen,
efter borgmästarne, ibland t. o. m. efter rådmännen.
Äfven i de städer, hvarest fanns en konungens fogde, borde, derest
förhållandena voro normala, äfven finnas en byfogde, som presiderade
i den lägre rätt, som hölls ute på torget de dagar, då konungens fogde,
borgmästare och råd hade sammanträde inne i rådstugan. Huruvida
denne byfogde hade andra åligganden, hvilket väl är sannolikast, om
han var skyldig att biträda konungens fogde i dennes verksamhet t. ex.
med uppbörden, framgår icke af stadslagens föreskrifter, och var denne
lägre fogde alltför underordnad för att vi skulle finna honom och hans
verksamhet mer än någon enstaka gång omtalad i tidens urkunder.
Som hans rang var låg, torde han icke hafva varit berättigad att
ersätta konungens fogde i dennes vigtigaste förrättningar t. ex. i
rådstugesammanträdena, utan nämndes för dessa en särskild vikarie. En
sådan var den vice prefectus Elof Håkansson, som omtalas år 1315
(och sedermera blef ordinarie advocatus) och den Tuve Skytte, som
år 1336 kallas vice advocatus, båda i Stockholm. Byfogden torde
deremot menas med den suffectus, som nämnes ibland samman med
fogden. 1 Sannolikt var också den Nils skrifvare, som i Olai Petri
tänkebok omtalas som underfogde en byfogde. Slottsfogden och hans
vikarie äro regelbundet frälsemän och nämnas gemenligen på vanligt
sätt med angifvande af fadrens namn (t. ex. Elof Håkansson, Sune
Halstensson), under det ’suffectus’, med undantag af en år 1297
omtalad (DS nr 1191), regelbundet angifves uteslutande med dopnamnet,
hvilket synes antyda, att han var af ringare börd och ställning.2
I Visby stadslag omtalas två fogdar, en svensk och en tysk, som
dömde i den yttre och lägre rätten och hvilkas dom kunde af
rådstugurätten upphäfvas. Här hafva vi således byfogdar; någon
konungens fogde omtalas icke. Måhända förändrades i detta afseende
förhållandena, då Visbys makt sjunkit och fogde fanns på Visborg.
1 T. ex. Elavus advocatus et Ericus suffectus (år 1313); Sune Halstenzson
advocatus castri Stockholmensis et Gudthormus eius suffectus (år 1341), hvilka båda
längre fram i samma bref kallas ’advocati predicti.
2 Likväl omtalas bland personer som bevittna en handling af år 1340 (DS nr 3464)
suffectus Gudthormus framför en borgmästare och en rådman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
