Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RÅDET. 373
Övanligt torde det hafva varit, att Didrik Hansson var på samma
gåäng fogde på Åbo slott och i staden samt derjämte rådman; som han
derjämte var häradshöfding, må man väl kalla honom en mycket anlitad
man. Detta fall inträffade år 1504, således så pass sent, att en del af
medeltidens former kunde begynna gå ur bruk. 1
Rådet förekommer redan i Bjärköarätten, och var således
rådsregementet lånadt från Tyskland redan vid slutet af 1200-talet. Till
samma period, till år 1288, hör ett bref, i hvilket k. Magnus ladulås
bestämmer, att Jönköpings inbyggare få utvälja sig tolf män i staden,
hvilke kallas rådmän, efter hvilkas råd och försyn all staden sig efter
rätta skall. Rådsinstitutionen var således hos oss regeringens sak,
vare sig förslaget utgick från regeringen eller från staden, har tydligen
allt gått för sig på det fredligaste sätt. Helt visst hafva för öfriga
svenska städer funnits liknande kungabref, ehuru de icke blifvit till
vår tid räddade; brefvet rörande Jönköping har bevarats i afskrift från
senare tid. Förlusten af de öfriga brefven är beklaglig, då det hade
varit af största intresse att i detalj följa denna fredliga utveckling.
Alla bref, som gällde de gamla städerna, torde hafva hört till den senare
hälften af 1200-talet. I Stockholm insattes måhända ett råd redan vid
stadens grundläggning. Att der fanns ett stadsråd tidigare än i
Jönköping är helt naturligt, då den vigtigare staden helt visst gick före
de mindre. Detta antagande styrkes i öfrigt af den omständigheten,
att en Stockholmsborgare Tideman Fris redan år 1282 omtalas med
hedersnamnet ’herre’, hvilket icke plägade tilldelas andre borgare än
rådets medlemmar; i det landfasta Sverige var denna titel i senare tid
så godt som uteslutande förbehållen borgmästarne.
Lagar och handlingar äro mycket sparsamma med upplysningar
rörande kompetensvilkoren för inträde i rådet. Visby stadslag (I. 1)
föreskrifver: »Ingen man skall sitta i rådet utan han är fri och äkta
och oberyktad för missgerning. Han skall år och dag hafva varit
borgare i staden och icke hålla borgerskap eller burskap annorstädes,
ej heller annorstädes hafva svurit eder i råd eller rätt, han må vara
af hvad tungomål eller från hvad ort som helst, så vida han ej
uppsäger ederna förr än han svärjer ed åt Visby stad» Alla dessa
föreskrifter äro så enkla, att de icke tarfva någon vidare utveckling. Att
man kräfde af rådmannen, som innehade en så framstående ställning i
samhället, äkta börd, var naturligt, då man utan sådan förmon icke
ens kunde vinna burskap som handverkare. Lika naturligt är, att en
rådman, som kunde utöfva inflytande på stadens vigtigaste
angelägenheter, icke fick vara bunden genom ed i någon annan stad.
Fastlandets stadslag omtalar icke dessa vilkor, de voro sjelfklara.
Der heter det deremot, att ingen kunde blifva rådman, som icke var
1 Jfr Porthan, Skrifter i urval del 2 s. 670 (efter hr Ivar Flemmings jordebok).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
