Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
388 BURSKAPS VINNANDE.
det adliga frälset var så godt, att på den äldre hr Sten Stures tid
erhöll en borgare i Stockholm vid namn Matts Lydeka adligt sköldebref. 1
Deremot hade kyrkan och de andlige i Stockholm och sannolikt
öfverallt i städerna många hus och räntor. Detta synes hafva vållat någon
oro, vi finna åtminstone, att regeringen vid ett tillfälle var betänkt på
att inskränka de andliges rätt i detta afseende, men det torde hafva
stannat vid afsigten. 2
För att blifva borgare i en stad måste man genom arf, gifte eller
köp hafva kommit i besittning af jordegendom inom densamma eller
ock hafva i laga stadgad ordning vunnit burskap.
I stadslagen (konungsbalken kap. 15) heter det, att den, som vill
blifva byman, gäst eller bymans sven, skall lägga fram för fogden och
borgmästaren fem öre penningar och skall ställa borgen, att han skulle
förblifva byman åtminstone sex år. Af den nye borgaren kräfdes
följande ed: »jag beder mig Gud så hjelpa och alla helgon, att jag vill
och skall vara min konung trogen och upprätthålla efter min förmåga
all stadsrätt och hjelpa mine bymän in- och utländes och dem hvarken
nedtrycka eller förderfva».
Enligt lagen skulle burskap sökas af en hvar, som var sin egen
man och hade intill tre marks förmögenhet eller i vederläggning (d.
v. s. i bolag med en annan) hade 20 mark. 3 På grund af den
stadgade burskapsafgiften kallades alla dessa borgare, som icke egde grund
i staden, femöresborgare.
Mot medeltidens slut gynnade man allt mera de husegande
medlemmarne af borgerskapet. Enligt stadslagen voro de besutne
borgarne valbare till rådet, de fingo aflägga ed utan att ställa borgen,
de hade rätt att bära vapen 4 o. s. v. Äfven hugnades de, åtminstone
i vissa städer, med ännu större förmoner, såsom tullfrihet, frihet från
häktande o. d. 5 Man var angelägen att få ett förmöget och pålitligt
borgerskap och derföre lade man allt större vigt vid besutenheten.
kunnat finna i listorna å de skattbetalande ett enda namn, som synes tillhöra
en riddare eller väpnare. Visserligen omtalas under loppet af flere år
’riddarefrun’, men det är mycket möjligt, att vi här hafva för oss ett öknamn, ty dels
är den skatt, som ’riddarefrun’ erlägger ganska obetydlig (allenast 2 öre
penningar), dels står i anteckningarna för år 1504 ’Kadrin spileres ridder’ (se min
upplaga af Stockholms skottebok del 1, s. 131).
1 Ur sköldebrefvet, som förvaras i riksarkivet, är vapenskölden afbildad i min
del af Sveriges Historia del 2, s. 386.
2 En rådman i Stockholm skänkte år 1400 till en andlig stiftelse räntan i ett
hus, men omtalar i sammanhang dermed möjligheten, att regeringen ej längre
ville tillåta kyrkor eller klerker att hafva räntor i staden.
3 Ville man bevara burskapet, fick man icke stå i beroende af en utländsk stad.
Rörande en borgares förhållande till andra städer, jfr Odhners framställning s. 76.
4 Denna rätt tillkom dock äfven den, som oorkade till 40 mark rörligt gods’
(rådstufvobalken kap. 34). På rådhuset och vid festliga tillfällen var det alltid
förbudet att bära vapen.
5 Jfr Odhner s, 75. I privilegiebrefvet af år 1473 för staden Götaholm (sedan
kallad Ny-Lödöse) lofvas den tillämnade staden samma tullfrihet som i
Stockholm och annorstädes i svenska sjöstäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
