Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMÖRESBORGARE. 389
Så t. ex. fordrades år 1536, att skräddaremästarne skulle vara
besutne.
Denna sträfvan från regeringens sida visar sig äfven i opposition
mot de icke besutne, mot femöresborgarne. År 1491 hölls af
lagmannen hr Arvid Trolle en ransakning rörande embetena i Vadstena,
’hvilka, staden och hans inbyggare till förfång, icke uppehöllos så som
det borde vara efter riksrådets bref och stadsbokens innehåll. De
månge femöresborgarne, lösa karlar och qvinnor, som kommo från
landsbygden och satte sig ned i staden i stort armod och fattigdom,
voro andre gode borgare i staden till stort men och hinder och ljögo
dandemän deras gods och penningar mångenstädes af, hvarigenom
staden skadades, under det landsbygden flerestädes blef folktom, riket
till stort men. Derföre skulle borgmästare och råd hädanefter göra
sin ed full och så beställa, att hvart embete blefve så i sitt stånd som
tillbörligt och tillskickadt är; häri skulle de icke låta sig förhindras
af några privilegier. År 1521 gaf k. Kristian II rådet i Stockholm
rätt att hindra den köpenskap, som de femöresborgare bedrifva,
städerna till stor dråplig skada och förderf. K. Gustaf hade, på grund
af klagomål från Stockholm och andra städer, tillsatt en kommission,
som skulle afhjelpa hvarjehanda olägenheter och blefvo de af
kommissionen fattade besluten af konungen stadfästa den 29 september 1531.
Till dessa beslut hörde äfven följande: »de femöresborgare läggas af
allestädes, desslikes inhysesmän och månglare, som icke förmäkta hålla
hus eller hem, utan göra stort oköp i alla städer. 1»
Stadens borgare, som icke inför rådet förklarat sig önska befrielse
från sitt burskap, hade skyldighet att infinna sig vid ’bymotena’, för
att der få del af eller taga del i allmänvigtiga ärenden. Att besöka
ett sådant sammanträde, som oftast hölls i någon gillestuga (sankt
Gertruds eller sankt Karins) — rådhussalen kan således icke hafva
varit synnerligen stor — var icke allenast bymannens rätt, utan hans
pligt, för uteblifvande fick han betala böter.
Som emellertid det var besvärligt för hela menigheten att samlas
ofta och då man vid sådana sammanträden i de flesta frågor kunde
vänta erfarenhet hos allenast ett fåtal, måste det hafva legat nära till
hands att bilda ett permanent utskott, hvilket, så ofta
omständigheterna det kräfde, kallades till att öfverlägga med borgmästare och
råd. År 1494 öfverlade riksrådet med Stockholms stads Tad förstärkt
1 Odhner s. 77. Granlund, K. Gustaf I:s registratur del 7, s. 411 och 413. Odhner
talar om borgerskapet såsom deladt i tre klasser: 1. de som genom arf o. s. v. fått
jord i staden och de som vunnit burskap i enlighet med stadslagens föreskrift,
2. de som hade 20 mark i vederläggning och 3. femöresborgarne. —Men de
sistnämnde måste hafva fått sitt namn af någon äeras skyldighet att erlägga 5 öre.
Då dermed icke kan hafva menats 5 öre i årligt skott, ty, såsom i det följande
skall visas, var det många som betalte ännu mindre, torde man svårligen kunna
fatta desse borgarc annat än som de, hvilka gåfvo 5 öre i burgåäld d v. s. den
obesutne delen Caf samhället, som icke tjenade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
