Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
390 DE FYRATIOÅTTA.
med 24 borgare. 1 År 1507 sammanträdde ’de fyratioåtta’ med stadens
råd för att utfärda ordningsstadgar rörande bykyrkan. 2 År 1524
upptogo borgmästare och råd samt de fyratioåtta af de tyske
köpsvennerne ett lån på 2,400 mark, hvartill de ytterligare lade 600, för
att kunna försträcka k. Gustaf med 3,000 mark. Sommaren 1526
upplemnade Melkior vinman på rådstugan den bössa, i hvilken sankt
Anne gilles penningar förvarades; bössan öppnades och innehållet
lemnades, med bifall af de fyratioåtta, till Lukas vinman att användas för
uppbyggandet af sjukstugan. 3
Den, som en gång vunnit burskap, kunde förlora det, icke blott
genom brott, utan äfven genom lång frånvara från staden. Äfven
hände det att person, som hade burskap, det oaktadt fick söka sig
nytt burskap. Detta var t. ex. nödigt för en handverkare, som hade
samlat penningar och på gamla dagar ville drifva köpenskap. 4
Vi öfvergå nu till städernas finanser samt till redogörelse för de
skatter, som erlades så till regeringen som till staden.
Skatt erlades till kronan af landsbygdens befolkning redan vid den
tid, då städerna i vårt land blefvo verkliga städer och det är derföre
helt naturligt, att borgerskapet måste ikläda sig samma skyldighet.
Den närmare sammanslutningen af inbyggarne i staden skapade en
mängd gemensamma behof och intressen, som icke kunde fyllas och
tillfredsställas annorledes än genom sammanskott af borgarne sjelfva,
hvilka sammanskott torde hafva egt samma historia som de flesta,
nästan alla af landsbygdens skatter: de tillfälliga bidragen blefvo
stadigvarande afgifter. Borgaren var naturligtvis skattskyldig under
kyrkan, men om hans åligganden i detta afseende känna vi allenast
föga.
I Skåne, liksom i det öfriga Danmark, erlades till regeringen af
städerna en ’midsommarsgäld’, som utgick för tomten (area) eller, hvilket
var väsentligen detsamma, för härden. 5 För hvar stad var en viss
summa bestämd; det var stadens ensak att af borgarne uppkräfva så
mycket att summan fylldes.
Äfven i det af gammalt svenska landets städer fanns en sådan en
gång för alla bestämd skatt, som lemnades till kronan. Något
särskildt namn synes den icke hafva haft; åtminstone i somliga städer
1 Detta fall omtalas af Odhner s. 82 utan närmare upplysningar.
2 Detta sammanträde, omtaladt uti ett i Riksarkivet förvaradt bref, bevisar att
de fyratioåtta i Stockholm icke voro efterbildade de fyratioåtta i Lübeck
(Odhner s. 83), så vida icke dessa förekommo tidigare än hvad man hittills
uppgifvit.
3 De två senaste fallen omtalas i Olai Petri tänkebok.
4 Konungsbalken kap. 15.
5 Om denna skatt äro de vigtigaste upplysningarna samlade i Steenstrups
Studier over k. Valdemars Jordebog s. 144 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
