Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKATTER TILL KONUNGEN. 391
erlades han mot slutet af året. 1 Det fastställda beloppet kunde minskas
t. ex. när en stad blifvit hemsökt af en svår olycka. Jönköpings skatt
nedsattes år 1464 på grund af det ’utbod’ (utskrifning), som staden
hade måst underkasta sig. I k. Magnus Erikssons bref för samma
stad af år 1349, heter det, att alle tomtegare, som bebodde sina tomter,
skulle enhvar efter sin förmögenhet erlägga alla exhibiciones och
soluciones, s. k. skut, som kunde påläggas. ’Skott’ — vi hafva ännu ordet
bevaradt i uttrycket ’sammanskott’ — är det vanliga namnet för den
skatt, som borgarne erlade till staden, men det torde icke vara denna
gäld som här menas, utan skatt till konungen, ty i kommunalskottet
deltogo tydligen äfven andre än husegare.
I stadslagen talas om skott och dermed synes der menas
detsamma som i det kongl. brefvet för Jönköping af år 1349. Der talas
nämligen om ’skott eller åläggning’, som kunde förekomma och hvars
belopp bestämdes genom öfverenskommelse mellan regeringens ombud och
någre af allmogen — här är således tal om extra skatt. Denna skulle
erläggas af alla bofaste, gäster, som voro både jul och påsk i staden
eller i landet, samt svenner; undantagne voro allenast någre
konungstjenare äfvensom de, hvilka konungen specielt fritog. Skatten erlades i
slutet af maj så af mark som af mark, d. v. s. efter förmögenhet eller,
närmare bestämdt, efter det rörliga gods man hade och efter det belopp,
som en fastighet, derest hon uthyrdes, skulle gifva i lega; skepp
beräknades som annan egendom efter värdet. I sammanhang med skattens
påläggande skulle hvar byman låta skrifva in sina svenner och
inneboende gäster, vare sig de för tillfället voro närvarande eller icke.
Borgare som var frånvarande, skulle alltid hafva någon i sitt ställe,
som svarade åtminstone för det ungefärliga beloppet af hans skatt.
En del af skottet erlades på förhand, s. k. förskott, hvilket aldrig fick
uppgå för en person till högre belopp än en half mark, men väl kunde
sättas lägre; för fattige och för qvinnor skulle det utskrifvas efter
förmåga, icke efter det belopp, som blifvit satt. Tjenare, som hade intill
tre mark rörligt gods, skulle gifva skott, men ej förskott. Svenner,
som hade vederläggning till 40 mark, gåfvo båda delarna; de, som
hade intill 20 marks vederläggning, gåfvo allenast halft förskott, de,
som hade mindre, voro befriade från förskottet.
Den årliga bestämda skattesumman motsvarade landsbygdens
utskylder, men befriade lika litet som de från fullgörande af de
skyldigheter, för hvilka skatten ursprungligen utgjorde en aflösning. Det
är dessvärre icke mycket vi veta om dessa förhållanden, men tvänne
1 K. Kristiern I qvitterar i maj 1459 den årliga skatten från Jönköping (50 mark),
som skulle hafva betalats näst föregående jul. Att detta bör förstås så, att
jultiden var den yttersta tiden för skattens erläggande, torde framgå deraf,
att samma stad år 1465 erlade sin årsskatt i november. Som Jönköpings
stadsarkiv är rikt på gamla bhandlingar, kunna för denna stads medeltidshistoria
lemnas flere intressanta upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
