Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄMNÄRERNES UPPBÖRD. SKOTTET. 393
15. Lidköping —- Mark 30. 4,593. 10.
16. Hedemora - » 2231. 1,318. 23.
112; Köping .- » » 2,891. 16.
18. Sigtuna » 17. 604. 26.
19. Södertelije- » 16. 3,328. 13.
20. Skeninge. » 15. 1,588. 22.
21. Vexjö- » 12. 4,775. 9.
1E Falköping - » » 2,494. 18.
23. Torshälla—- » 10. 914. 25.
24. Norrköping. » 9. 27,387. 1.
25. Sköfde » 731. 3,232. 14.
26. Bogesund (Ulricehamn) » 53. 1,221. 24.
Allen indelar 1 de danska städerna vid medeltidens utgång i fyra
klasser och hänför till den första Malmö, till den tredje Ystad, Vä,
Landskrona, till den fjerde nästan alla de halländska städerna,
Simmershamn, Tomarp, Båstad, Avaskär, Sölvesborg m. fl.
Den nästa uppbörd vi hafva att uppmärksamma, är den som sköttes
af kämnärerne, hvilka uppburo sakören d. v. s. böter, äfvensom
afgifterna af klädeshuset och vågen. Enligt stadslagen skulle hvad
kämnärerne uppburo delas jämnt mellan konungen och staden. Denna
föreskrift blef dock icke alltid tagen i akt. I privilegierna för
Stockholm af år 1436 heter det: »staden Stockholm hafve och ege till
everdelig tid, såsom tillförene fornt och gammalt varit hafver, vågen och
klädeshuset med deras ränta».
För denna uppbörd saknas räkenskaper. Ur de medel, som
kämnärerne insamlade torde, utom annat, hafva utbetalats borgmästarnes
och rådmännens löner. 2
Om tullmedlen får jag tillfälle att tala i det tredje kapitlet.
Stadens förnämsta inkomst var skottet, som erlades efter
förmögenheten, om vi få döma efter ett stadgande för Söderköping, med
en örtug för marken d. v. s. efter en förut å landsbygden antagen
princip (jfr s. 243). Denna skatt, som odelad tillföll staden, uppbars
af för ändamålet utsedde skottherrar, i Stockholm fyra, af hvilka två
borde tillhöra rådet, två representera menigheten. Redovisningen för
skotteuppbörden i Stockholm 3 under början af 1500-talet angifver, att
skottherrarne äfven uppburo pålapenningarne eller hvad vi skulle
kalla hamnpenningarne, hvilka af k. Karl Knutsson år 1456 förklarades
1 De tre nordiske Rigers Historie del 4, s. 14.
2 Kämnärernes uppbörd förslog icke till att bestrida de utgifter, som dem ålågo
å stadens vägnar. Af skottet (se nedan) lemnades årligen dryga summor till
desse tjenstemän, hvilka för dessa medel torde hafva fört särskild räkenskap,
som nu ej mera finnes i behåll.
Då förhållandena i Stockholm äro bäst kända, håiller jag mig i det följande så
godt som uteslutande till dem.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
