Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKOTTETS REDOVISNING. 397
borgmästarne och rådmännen» I Olai Petri tänkebok finnes antecknadt
för oktober 1524, att de, som skickade voro att gå efter penningarne,
fingo oqvädinsord af en qvinna. Sannolikt är här fråga om någon extra
skatt. I en så penningefattig tid som medeltiden behöfdes icke
utmätning för att man skulle få skatten i form af varor eller husgeråd.
Anteckningar i Stockholms skotteböcker gifva vid handen, att ibland
lemnades en gryta eller en kanna såsom skatt.
Vid Valborgsmessetid d. v. s. 1 maj, då enligt lagen det nya
förvaltningsåret börjades, 1 skulle uppbördsmännen redovisa. Penningarne,
inlagda i påsar, buros in i rådhuset och lades på ’disken’, der de
räknades af eller inför rådet eller åtminstone medlemmar af detsamma.
Huru vid räkningen tillgick kunna vi sluta af följande anteckning af
Olaus Petri; den gäller kämnären Anders bottenkarl, hvilken vi
redan känna såsom varande af mer än tvetydigt rykte. »Anno domini
1526, heter det, då skottet räknades, som gammal plägsed är, om sankt
Valborgs tid i rådstugan och hvar fick sin hop af penningar till att
räkna, då togo ock Sven helsing och Anders bottenkarl en hop för
sig att räkna, hvar sin post, och var det rätt kastadt som Sven
räknade. Tog så Anders både det Sven och det han sjelf räknat hade
till sig och sade, att det var tillhopa 160 mark, och begärde af
borgmästarne, att han måtte få dem behålla, för det han till akters var i
sitt kämneri. Men borgmästarne bådo honom vara till frids, till dess
rådet finge derom talas vid, der voro ock månge flere till akters, som
ock gerna ville hafva deras betalning. Då svarade Anders, att det
vore hans utlagda penningar, han ville hafva dem och dermed ville
han hafva gått sin väg. Då förbjödo borgmästarne honom, att han icke
skulle gå med penningarne, dock aktade han det intet, utan gick åt
dörren med penningarne. Så förbjödo de honom ändå, på vår nådigste
konungs vägnar, vid lif och gods, att han icke skulle bära penningarne
bort, hvilket allt han förkastade och gick hem till sig med penningarne,
och sändes då Björn Björnsson och Lasse Månsson efter honom, att
han skulle gå in igen, men han ville icke, utan bad ’fännen’ gå in till
1 I sammanhang med redogörelsen för skottet i Stockholm 1501—1509 och 1516
—1524 anmärker hr Forssell: »I afseende på sjelfva årsberäkningen har jag för
hela serien måst något afvika från Ekdahl och Elers, då desse räknat efter det
år, då skatten å rådstugan aflemnades och redovisades, ehuru, såsom af
handlingarne tydligen framgår, sjelfva uppbörden närmast försiggick året före
aflemnandet.» Härvid är att påminna derom, att förvaltningsåret i Stockholm
gick från 1 maj till 1 maj — man fäste dervid så stor vigt, att man. såsom
jag i Historiskt Bibliotek 1878 s. 345 visat, i Stockholm ofta rent af räknade
årets fyra första månader till det föregående året, så att t. ex. något som
hände före utgången af april månad 1501 uppgafs tillhöra år 1500.
Redovisningarna för uppbördsmännens undfägnad visa, att den egentliga uppbörden
först skedde, såsom ofvan blifvit sagdt, under fastlagstiden, d. v. s. efter det
vanliga årets slut, men inom förvaltningsåret. På grund deraf kunde man i
maj, då redovisningen skedde, med fullt fog tala om ’det skott som uppburits
i detta föreskrifna år’, ehuru uppbörden efter vårt räknesätt hufvudsakligen
skett icke det föregående, utan samma år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
