Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398 SKOTTETS REDOVISNING.
dem igen, och gick så hem i sitt hus. Sedan sändes stadstjenarne hem
i huset efter honom, att han skulle komma upp igen, men han ville
icke ändå. Så sändes stadstjenarne andra gången hem till honom, att
om kan då icke ville med godo, så skulle de taga honom upp på
rådstugan med våld, och så kom han då upp sjelf och penningarne
blefvo hemma. Då straffade borgmästaren honom för hans ’fosshet’
och sade, att han skulle låta komma penningarne tillstädes igen eller
han skulle sjelf blifva tillstädes. När han det hörde, då sände han
hem till sin hustru ett vartecken, att hon skulle sända penningarne
dit upp igen, hvilket också skedde. Och talade hr Ivar Ivarsson till
honom och sade: ’mig förundrar, Anders, hvi I ären så ensträngd och
akten intet förbud; om här nu finnes mera än 160 mark uti, huru
stoden I då? Då svarade Anders: ’finnes der mera, då vill jag vara
en tjuf deröfver, och tog Björn Björnsson penningarne och räknade
dem och fanns så 20 mark mera än han sade uti de penningar, som
Anders sjelf räknat hade. Efter det sådant var funnet, sattes han i
förvaring i skotthuset, besynnerligen efter han sig så förvilkorat hade,
att han ville vara en tjuf, om der funnes mera än som han sagt hade,
och för sådan föraktelse, olydnad och vilkor [— godtycke] vard honom
på det sista tillsagdt, att han icke skulle komma i rådstugan förr än
de sände bud efter honom.» Straffet blef således helt lindrigt, så vida
detta icke är att anse allenast som en förberedelse. Den meddelade
berättelsen förekommer i ett tillägg, som Olaus Petri skrifvit i
tänkeboken, och saknas upplysningar, huruvida målet hade någon annan påföljd.
Ännu en inkomstkälla hade staden i jordar och industriela
anläggningar. I Jönköpings tänkebok omtalas ränta af lyckor, 1
qvarnströmmar, ladurum, fähusrum, smedsrum, fähus, ström, stallrum, badrum,
kålgård, smedja, hus vid bron, fiskeri, hus vid torget, sex bodar under
rådstugan. Lyckepenningarne gingo till ett ganska betydligt belopp.
Stockholm, såsom den betydligaste staden, hade ganska mycket jord.
Det talas om bymarker, tomter, strömmar, qvarnar och qvarnstäder,
som staden hade mist under den olyckliga tiden efter k. Magnus
Erikssons afsättning, men genom 1436 års privilegier återfick, om Asön
(= Södermalm) och Tinningsön, som staden af gammalt hade egt, om
Nyqvarn och Sickla-ön, ända bort till Kungshamn och Dufvenäs, med
åker, äng, skog, mark, fiskvatten och qvarnar, som lemnades staden det
nämnda året, då äfven staden i utbyte mot qvarnen närmast norr om
Helgeandsholmen fick den sydligaste qvarnen vid strömmen mellan
staden och Åsön och då staden fick rätt att, efter skälig värdering,
lösa alla de hus och tomter inom staden och sStadens råmärken, hvilka
som danaarf kunde tillfalla kronan.
De olika inkomster staden hade lades icke tillsammans, så att de
bildade en kassa, för hvilken räkning fördes öfver inkomster och utgifter,
1 Stadens ränta uppgifves till en penning af hvar skäppa rågsäd utom och två
penningar af hvar skäppa utom gropen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
