Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ÄLDSTA STADSKARTAN. 407
k. Johan III år 1571 anordnade till kyrkoplats åt den tyska
församlingen, fast det aldrig kom till fullbordan, föreställes som bebygat,
ehuru man af stadens protokoll 1547 finner, att svartmunkeklostret
samma år bröts neder i grund och fördes till slottet’. Detta skäl torde
dock knappast vara bindande, i betraktande deraf att å denna karta
finnas utsatta den hel. Maria Magdalenas kapell på Södermalm, den
hel. Jakobs och den hel. Klaras kyrkor, hvilka alla tre nedrefvos år
1527 och icke började uppföras förr än under perioden 1572—1587.
Under sådana förhållanden borde kartan, för så vidt hon i alla detaljer
skall anses visa sin tids skick och icke några reminiscenser från äldre
tid, vara tillkommen före år 1527 eller efter 1572. Före det tidigare
årtalet kan hon icke vara ritad, alldenstund då skulle Stockholms
befästningar hafva varit utsatta mera än nu är händelsen och då skulle
tvifvelsutan sankt Klaras klosterbyggnader varit utmärkta. För öfrigt
göras åren 1527 och 1547 oantagliga derigenom att sankt Nicolai
kyrka å denna karta saknar sitt kor, hvilket icke nedrefs förr än år
1548. Alltså talar all rimlighet för att hänföra kartan till k. Johan
III:s tid. 1
Om stadens utseende under en tidigare period lemnas oss en aning
af den framför titelbladet insatta planchen, som återgifver en del af
det träsnitt, som k Gustaf I lät utföra i Antwerpen år 1524, sådant
detta år 1676 i kopparstick reproducerades af Dionysius Padt Brugge.
Norrifrån lupo två vägar mot Stockholm, en å hvardera sidan om
sandåsen, den ena från Roslagen, den andra från Uppsalasidan. När
k. Magnus ladulås år 1286 till det blifvande sankt Klaras kloster skänkte
all jorden i vester om åsen, bestämde han, att den senare vägen, som
gick genom detta område, skulle igenläggas och i stället en väg dragas
tvärt öfver åsen till den å andra sidan framgående landsvägen. Vår
tid finner en sådan åtgärd, hvarigenom en öfver slät mark framlöpande
väg drages öfver en hög backe, mäkta besynnerlig. Den tiden, då vägen
mera trafikerades af ryttare än af vagnar, var olägenheten icke så stor
som den nu skulle hafva varit. Huruvida förordningen mäktade bryta
vanan att färdas den gamla stråten, vill jag lemna osagdt.
Den norra åsen var under medeltiden vida högre än nu. Den
bortre delen var skogbevuxen, enligt sägnen tidtals hemsökt af röfvare,
tidtals beredande en fristad åt eremiter, som föredrogo sandhålor i åsen
framför vanliga menniskoboningar. På den främre delen var det som
hr Johan van Brunkows hufvud föll för mästermannens svärd, häruppe
var det, som år 1471 en del utkämpades af den blodiga strid, som för
en rad af år befriade Sverige från Danskarnes tyranniscringsförsök och
derjämte bröt Tyskarnes öfvervälde i de svenska städerna. Denna
främre del måste hafva varit kal, ty en skog derstädes hade gifvit allt
1 Kartan är flerstädes återgifven; för närvarande är den under kopiering för att
intagas i Lundin och Strindberg, Gamla Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
