Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
410 STOCKHOLM INOM BROARNA.
Genom den norra porten kom man icke in i den ursprungliga
staden, utan på en gata, som hade namn dels efter porten, dels efter
de här liggande smedjorna, hvilka man icke gerna såg i den inre tätast
befolkade delen, och som fortsattes af den utanför den äldsta
stadsmuren löpande vestra långgatan. Dessa två gator hade å hvardera
sidan ett mycket skiljaktigt utseende. Alla husen voro väl smala och
vände i de flesta fall gaflarna mot gatan, men begränsades nästan hvart
hus på höger hand af sidogränder, under det på venster hand hus
stötte till hus, af hvilka flertalet gingo ända in till den gamla muren.
Inga andra tvärgator funnos å denna sida än de som ledde till de få
portar, som för samfärdselns skull voro anbragta i muren.
Slottet skildes, åtminstone till en del, från staden af en djup graf,
öfver hvilken väg bildades, så ofta en sådan behöfdes, genom
nedfällande af en vindbrygga. Grafven bildade en gräns, bortom hvilken
stadens myndigheter icke egde någon befogenhet: der herrskade
konungens fogde. Invid slottet låg stadens kyrka, helgad köpmännens
skyddspatron, den hel. Nicolaus. Kyrkan intog förr vida större utrymme
än nu, ty åt öster sköt ut det först år 1548 nedrifna koret och till kyrkan
slöt sig kyrkogården, som genom sin inhägnad skyddades mot
vanhelgande. I vinkeln mellan slottet, kyrkogården och det qvarter norr
om köpmannagatan, der kyrkoherden hade sin embetsboning, stadens
skola låg och bödeln hade sin stuga, låg en öppen plats, kallad
sanden. Der låg konungens stall och hans örtagård, der hade, invid
kyrkogården, slagtarne sina bodar, der funnos äfven enstaka enskilda
byggnader. Norr om kyrkan, vester om slottet, å det höga hörnet mot
norraportsgatan, låg ett vidsträckt qvarter, som hade det egendomliga
namnet helvetet; en från söder in i detsamma ledande gränd hette
Helvetesgränden, af hvilken benämning en senare tids
anständighetskänsla skapat namnet Helvetiigränd.
Orsaken till namnet känner jag icke. Det ligger närmast till hands
att här tänka sig nästen för osedlighet och annan dålighet, men att
händelsen icke var sådan torde vi få sluta deraf, att andliga stiftelser egde
hus i detta qvarter och att Olaus Petri, stadens sekreterare och den
kyrklige reformatorn, en tid bodde i hörnet af Helvetesgränden. Namnet
har visserligen någon särskild betydelse, eftersom det återkommer i
andra svenska städer och deraf ej heller saknas spår i utlandet. 1
I söder om kyrkogården låg ett qvarter (i nutidens mening),
inom hvilket fanns, med fasaden vänd mot Stortorget, stadens rådhus,
1 I Arboga omtalas en gård under namnet Helvetesgården. Möjligen får man
härmed sammanställa det parisiska gatnamnet rue de l’Enfer. Så vidt jag
kunnat finna hafva de tyska städerna icke haft något qvarter, som burit ett
motsvarande namn, såvida vi icke i detta sammanhang få omnämna
våärdshustiteln zur Hölle, som jag år 1861 såg i en tysk stad, jag minns ej nu i hvilken.
— Äfven andra namn återkomma i städerna. Så t. ex. omtalas i Kalmar stads
tänkebok en ort, som kallades Foglasången i Wranne (Sylvander del 1, s. 25).
1I Uppsala finnes ännu en tomt, som kallas fogelsången. — Den hel. Kristofers
gilleshus i Kalmar kallades Panneringe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
