Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412 DEN INRE STADENS PORTAR.
motsvara sitt ändamål, hvadan det blef nödigt att ersätta det med ett
nytt försvarsverk.
Från denna inre stad funnos ej många eller vida utgångar till den
yttre verlden. I närheten af storkyrkans nordvestra hörn låg den
hel. Nicolai port, invid hvilken, enligt Messenius, på en husvägg
var anbragt en bild af helgonet. Genom denna port trädde man in
i den hel. Laurentii gränd, den nuvarande Styrkyrkobrinken, som
erhållit sitt gamla namn efter den hel. Laurentii gilles hus. Till en
annan port kom man direkte från stortorget, om man följde
kåkgränden, hvilken på andra sidan porten kallades kåkbrinken. Om
porten hade något särskildt namn känner jag icke. 1 Gick man från
stortorget genom skomakaregatan ända till dennas ända, till hörnet
af kinhästagatan och der vek af åt höger, kom man efter några steg
till skomakareporten och skomakarebrinken (den nuvarande
Tyska brinken).
I stadens södra ända hade den ursprungliga anordningen rubbats
genom de förändringar, som uppförandet af dominikanerklostret vållade.
Att döma efter kartan från 1500-talet ledde en vanlig gränd från den
ursprungliga stadens område ut till vestra långgatan och Jerntorget.
Strax i nordost synes i muren hafva funnits en port med sin utanför
liggande, åt två håll sluttande brink — det tyckes vara sådana backar,
som i Stockholm företrädesvis kallades brinkar —, om hvilken jag
icke är i tillfälle att lemna några närmare upplysningar. I öfrigt fanns
å hela den östra sidan allenast en port, vid ändan af köpmannagatan,
den s. k. köpmannaporten med den utanför liggande
köpmannabrinken. Dessutom hade man obehindrad passage från stortorget
förbi rådstuguqvarteret och kyrkogården ut till sanden och derifrån
sedan till staden östan mur. Enligt den anförda kartan synes man
hafva haft tillträde dit äfven genom den långa gata, som ända från
stadens sydligaste del gick på insidan af stadsmuren ända upp till
dennes norra ända. Denna gata, som under medeltiden beskrifves
såsom liggande ’iinom muren’, är den nuvarande Baggensgatan.
1 I handlingar omtalas en ’vattenport’ och en ’vattenbrink’, som ledde
vesterut. Då muren å denna sida icke var genombruten på mera än tre ställen
och då den nordligaste porten bar namn efter den närliggande kyrkans
skyddshelgon, måste vattenporten hafva legat antingen vid kåk- eller
skomakarebrinken. Uppgifterna äro hvarandra motsägande. Lüdeke anför (Denkmal
der Wieder-Eröffnung der deutschen Kirche in Stockholm s. 93) ett uttryck ifrån
år 1561, enligt hvilket vattenbrinken (vid hvilken vi kunna vänta oss att finna
vattenporten) utgör fortsättning af kinhästagatan (= Kimstugatan), under det
Berch i sina anteckningar till Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna anför en
uppgift af år 1475, enligt hvilken vattenbrinken gick ned från stortorget. Det
finnes en tredje uppgift, som måhända framdeles kan leda till frågans lösning:
år 1473 omtalas ett hus såsom liggande vid vestra långgatan nedanför
vattenbrinken samt mellan Mikel svartes och Johan Skalms gränder; hvilka af de
många från Vesterlånggatan utgående gränderna vid nämnda tid buro namn
efter dessa två personer, kan jag icke för närvarande uppgifva. Då den södra
af de vestra portarne förekommer under namnet skomakareporten, synes det
mig rimligast att förlägga vattenporten till kåkbrinken, för hvars port något
annat namn icke förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
