Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DRÅGT. 447
scende: i hvilken stad utländske gäster komma, skola de nedlägga sina
vapen, t. ox. svärd, stekamez, ryting, baslare eller hvad vapen det är,
utom matknifvar, och icke hafva dem när sig, så länge de äro i staden,
hvarken dag eller natt, lönligen eller uppenbarligen, så vida de ej
hafva fejd för sig, i hvilket fall de skola söka fogdens och rådmännens
tillstånd. Uti inrikes stad må ingen byman bära vapen, såvida han ej
har eget arf i staden eller rörligt gods af 40 marks värde. Far ecn
byman från en stad till en annan, drifvande sina ärenden eller sin
köpenskap. då han der kommer, gäller honom samma lag som de
bymän der bo. Hofmän (d. v. s. knektar), som idkeligen skola fara
ärenden, konungens ellcer egna, af och till köpstäder och hvart deras
ärenden ligga, må derföre ej mista sina vapen i staden eller hvar det
är. Bönder och de män, som äro odådsdrängar
eller legodrängar, få icke bära vapen i staden. 1
Den förmon, som var hofmännen gifven, vållade,
såsom städernes tänkeböcker visa, icke sällan
förargelse. År 1524 fann fogden på Stockholms slott
sig föranlåten att gifva stadens myndigheter rätt
att fängsla och till slottet föra sådane hofmän, som
i staden gjort sig skyldige till våldsamheter. 11 11
Äfven borgarens hustru och dotter bar stundom qQh 1 1
bälte, mera af kärlek till lyx än af behof, ty deras 6 Änqqn
kjortellif voro åtsittande.
Öfver kjorteln bars af både män och qvinnor,
när vädret så fordrade eller för ståts skuld, ett
öfverplagg. Fig. 207 visar en borgare i Jerusalem,
som stod på Golgata i närheten af de korsfäste.
Som medeltidens konstnärer ej förstodo bättre än —
att kläda forntidens menniskor i samtidens drägter, ———
..—
N
äro vi berättigade att i figuren se, huru en väl- —
högtidliga tillfällen. Detta öfverplagg kallades än Fig. 207.
Borgaremantel, än kåpa (af kläde eller vadmal). Formen drägt.
vexlade mycket. Ån liknade det de ännu i den svenska kyrkan
begagnade messhakarne: hufvudet träddes genom ctt hål, anbragt i midten
mående borgare i en svensk stad gick klädd vid
af det rektangulära plagget, hvars båda hälfter derefter hängde ned,
den cna fram, den andra bak; dock var förr mellanrummet mellan
fram- och bakstyckets kanter ej så stort som å de nuvarande mess-
Fig. 207. Efter målning å en dörr till altarskåpet från Kumla kyrka i Närike,
nu i Statens Historiska Museum. Skåpet är arbetadt år 1477.
1 Rådstufvubalken kap. 34. Stekamæz är en förvrängning af det tyska ordet
stichmesser och motsvarar det norska stikknifr d. v. s. dolk. Ryting
(likaledes dolk) heter på norska rytningr eller rytingr. Baslare är ett främmande
ord, bassilardus, baslermesser, och betyder äfven dolk. Visby stadslag omtalar
ett förbud åtminstone för främlingar att bära stekemesser eller svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
