Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HINDER PÄ GATORNA. 453
Hinder funnos ock för samfärdseln. Vattentunnorna, som för
inträffande vådeld stodo vid portarne, 1 inkräktade på utrymmet af de i
sig smala gatorna och alla de menniskor, som i våra dagar fylla
butikerna för att bese varorna, pruta på dem och köpa, måste under
medeltiden stå på gatan utanför ’vindögat’, å hvars syll varorna voro
utlagda och hvars upplyftade trälucka bildade nödigt skydd mot
regn och snö. I ett afseende togs visserligen de köpslåendes tid
mindre i anspråk då än nu, i det man näumligen ej hade tillfälle att
pruta på varorna, hvilkas pris voro af myndigheterna fastställda, men den
tidsvinst, som häraf gafs, uppvägdes vida af den tidsförlust, som det
ständiga sqvallret vållade: hvad man nu får veta genom tidningarna,
det fick man under medeltiden spörja endast genom muntliga samtal.
Som hinder för trafiken visade sig ock de nedgångar till källrarne
(källarehalsar), som stundom öppnade sig mot gatan.
Sällan besvärades man under vandringen genom gatorna af vagnar,
som tvungo fotgängarne att draga sig åt sidan. Åkdon funnos väl, för
forsling af varor, men sådana buros den tiden vida oftare än de kördes;
fig. 149 visar oss en tunna som bäres. Men det fanns andra saker,
som föranledde folkskockningar och dermed hindrade samfärdseln. En
kyrklig procession med kors och facklor, med reliker eller hostian,
färdades genom gator och öfver torg, helsad af alla, som vore derute,
med knäfall och böner. Ett brudtåg i all sin ståt vandrade från
brölloppsgården till kyrkan för att der mottaga välsignelsen, under vägen
ett föremål för beundran, ibland för osminkade anmärkningar. Höljd
af det korstecknade bårklädet bars mellan knäböjande skaror den döde
till sin sista hvilostad, följd af fränder, embetsbröder och vänner. Andra
företeelser af mindre storartadt slag kunde väcka uppmärksamhet och
locka de mera nyfikne från deras handel och vandel för att se på
utgången. Strider hörde icke till det ovanliga och brotten mot den
bestående ordningen måste framkalla häktningar: än i dag väcka sådana
uppmärksamhet och föranleda sammanlopp af nyfikne, medlidsamme
eller skadeglade. Samma känslor framkallade sammanlopp af menniskor
vid fullgörandet af vissa straff, som när en dömd missdådare fördes
genom gatorna ända ut till stadens port, till tecken att han eller hon
ej vidare fick hafva sin varelse i staden, vid hvilka tillfällen det hände,
ifall straffet drabbade en qvinna, att hon under denna sin sista vandring
genom staden fick öfver axlarne bära den grofva jernkedja, i hvilken
’stadens stenar’ hängde. Äfven andra Straff verkställdes genom
gatuvandring under omständigheter, som äro ytterst stötande för nutidens
anständighetskänsla, undor det medoltidon i i vidare utsträckning hyllade
åsigten att naturalia non sunt turpia. Ännu större var naturligtvis till-
1 Att budet i k. Magni stadslag »hvar man som gård hafver, skall hafva framför
sin gård tunna, som alltid skall med vatten full vara» verkligen efterlefdes,
framgår af enstaka uppgifter i medeltidens urkunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
