Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
454 TORGET. NATTEN.
loppet då någon fördes till den utanför staden resta galgen, för att undergå
det nesliga hängningsstraffet, något som ej sällan inträffade och som ju
alltid kunde vara nyttigt att se, hvarjämte den lifdömde ibland från
stegen till galgen talade till folket. Äfven andra retelser för
nyfikenheten funnos, ehuru ej så betydande, såsom när en person, dömd till
häktet, begärde att mot borgen få vara fri och af en stadstjenare fördes
genom en gata och sedan den andra och slutligen den tredje, för att
se till om han kunde finna någon, som vore villig att blifva och
derjämte antaglig som borgesman. 1
De flesta anledningar till sammanströmmande af folk gaf
naturligtvis stadens förnämsta torg. I de följande anteckningarna håller jag
mig hufvudsakligen till Stockholm, i öfrige städer voro de af liknande
art. Der låg rådhuset, utanför hvilket man ofta med spänning väntade
förhandlingarnas slut, vare sig deras resultat skulle delgifvas från
burspråket eller bekantgörandet anförtroddes åt det mångtungade ryktet.
Der, på torget, hölls ock ransakning och fälldes dom i det fria, när
vigtigare saker förhandlades inom huset. Der stod i ena hörnet
kåken, å hvilken än en missdådare var utstäld till beskådande, än miste
hud eller jämte huden äfven öronen, än brändes med stadens märke.
Ibland hände det, att någon blef på sjelfva torget ’rättad’ med svärd.
Ännu oftare hade man tillfälle att å torget se ett annat skådespel, som,
ehuru ett uttryck för tidens rättskänsla, likvisst var af mera roande
art: på torget brändes alla varor, som befunnits falska, icke blott
mjödet, som det välvisa rådet smakat och funnit underhaltigt, eller
den sill, som rådet fått lukta på och förklarat skämd, utan ock det
smör, som ej varit på annat sätt förfalskadt än genom insmugglande
deri af en sten, som å vigtskålen fällde utslag till säljarens förmon. 2
På torget var för öfrigt utrymmet vid de mest vanliga tillfällen taget
i anspråk genom de prydliga saker, som kunde ses i guldsmedernes
fönster, genom bodarna ute på torget och deras kunder, af dem som
gingo från och till de många i torget utmynnande gatorna, af
dragarne, hvilka likt nutidens stadsbud, alltid skulle finnas i sankt Nicolai
port o. s. v. Utrymmet å torget och de tilliggande gatorna var ock,
som vi väl veta, icke synnerligen stort.
Till sist ännu en kontrast mellan då och nu: vi hafva
uppmärksammat menniskorna, gatorna, lifvet på gatorna. Öfver allt detta
förnams den tiden inga ånghvisslor från bantåg eller båt, men i stället
klingade gång efter annan — och icke var det långt mellan gångerna
— kyrkoklockor, som kallade till messan eller manade till böner.
Så hann man omsider till det ögonblick, då klockan ringde i vård,
då arbetet afstannade och de husliga förströelserna, då alla skulle begifva
sig till ro. Väl må vi säga ’skulle’, ty man var ej under medeltiden
1 Visby stadslag II. x.
2 De tre här anförda exemplen äro hemtade ur Jönköpings tänkebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
