Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅLDSAMHETER. 457
Finne, Jöns Japssons hustru kommer ej på kärran, förty hr Nils gaf
henne en läst malt till att hon skulle ligga hos honom, jag önskar, att
alle de herrar i Sverige äro vore i helvete och att vi hade de Tyskar
igen, då fingo vi lag och rätt i Sverige’ (1476). Detta ’oärliga tal’
ansågs så betänkligt, att saken hänsköts från Arboga magistrat till rikets
råd samt till borgmästare och råd i Stockholm, hvilka dömde Ravid
’under strängen’ d. v. s. till galgen. En annan karl roade sig med att
om en rådman qväda följande uppbyggliga visa:
’for en rådman af Arboga i år
till Hufvudskär att stjäla får’.
Rådet, för hvilket detta anmältes, funno hans ord ’oärliga’ och dömde
honom till dryga böter (1467).
Men alltför ofta stannade man icke vid att, som borgmästare och
råd i Stockholm på Olai Petri tid uttryckte sig, ’bullra mycket med
munnen’, utan ordvexlingen öfvergick lätt till hugg och slag. Äfven
å detta torde några exempel böra meddelas. Som inledning må ett
fall nämnas, då man i sista ögonblicket häjdade sig. Sven bältare
passerade under vägen till sin gård Olof guldsmeds hus, utanför hvilket
den nyss nämnde Ravid stod. Mellan dem uppkom då följande samtal.
Sven: det är tid att du lade din yxa hemma. — Ravid: hon gör
dig intet. — Sven: skulle vi flere bära yxor, då skulle vi icke alla
vara helbregda. — Ravid: jag vill bära min yxa och fanden vare
i dig. Med orden ’fanden vare i dig’ gick Sven hem och kom åter
med sitt bassespjut (björnspjut). Ravid steg då med ena benet in
genom luckan (fönstret) i guldsmedens bod och de ’hade många
drafvelsord å färde’ (1460). En man kom till en annan, under ordvexlingen
sade denne till den besökande: ’går du till mig här till högmod, då
skall du få en fallandöfvil’, kastade upp sin kåpa, drog fram en yxa,
hvarefter de höggos och slutade med att draga hvarandra i håret (1461).
Till en man vid namn Peder, i hans egen gård, kom en annan, som
hette Anders, och bultade på om natten. Peder, som redan låg i sin
säng, svarade: ’jag låter ingen in i natt’. Anders bad honom llåta upp
en fallandöfvil, men fick till svar, att han skulle ’stå ute en
fallandöfvil. Derpå ropade han: ’minnes det, att första mot jag möter dig,
skall jag lägga min yxhammare på din skalle’. Han dröjde ej länge
med att sätta sin hotelse i verket. Redan följande dag kom han in i
Peders gård och ’satt der till öls’. Då husbonden om aftonen kom
hem, sade Anders åt honom: ’välkommen, horeson’. Peder genmälte:
’vi måtte väl vara bröder, efter som du kallar mig horeson’. Peder
rusade då genast upp och slog yxhammaren i Peders hufvud, andre
hjelpte till. Då liket besigtigades, funnos derå tre yxhammarshugg
och under skuldran ett knifstygn. Enkan gjorde ansvarspåstående mot
den, som slog mannen i hufvudet, och mot den som ’hjertstack’ honom
(1467). En dag gingo två män, af hvilke den ene var en hofman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
