Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PLIGTER INOM EMBETET. 479
embeten; utan smed kan ingen berga sig — såsom grammatikan visar
väg till andra andliga konster, så visar smideskonsten väg till de andra
verldsliga konsterna; ur smedernes led äro utgångne påfve, kardinaler,
biskopar och de helige kyrkans förmän, af smeder äro vordne kejsare
och konungar.’ Hvad i embetet förhandlades hölls derför heligt.
Skräddarnes skrå stadgar, att den som yppar de lönliga ting och ärenden,
som förhandlas inom lykta dörrar, ’hafve förbrutet sitt embete i det
brödraskapet, såvida han icke njuter särdeles brödernes nåd, och täckes
det bröderne honom det förlåta, då böte i embetet två pund vax utan
nåd, och blifve stadens rätt deri oförsummad, ty af dylik ordbärare
måste mycket ondt och tvedrägt afkomma.
Om skyldigheten att mottaga förtroendeposter återkomma
föreskrifter i de olika skråna, men man tog saken icke alltid på samma
sätt, då någon det oaktadt vägrade att mottaga ett uppdrag.
Dragareembetet hade rörande val det mest invecklade sättet: bröderne valde
tre personer, som visades ut att stå utanför dörren, till dess en af de
tre hade blifvit vald. Skulle han vägra att mottaga valet, bötte han
ett pund vax; ännu skulle man samma dag spörja honom två gånger,
om han icke ville antaga, och om han fortfarande vägrade, gick han fri.
En liknande bestämmelse förekommer hos skomakarne: den som icke
mottager verkmästareembetet böte ett helt, den som undandrager sig
kallelsen till andra poster ett halft pund vax, ’och vare aldrig sedan
sådan man att dylikt honom bjudes mera’. I andra embeten följde
man en annan taktik: den köttmångare t. ex., som ej ville blifva
verkmästare, fick betala tre mark penningar ’och sitte allt likaväl för thy.’
Enhälligt ålägga skråna embetenas medlemmar att infinna sig vid
sammankomsterna, såväl vid de högsta, å hvilka, i närvara af ett par
rådmän, vigtiga ärenden förhandlades, som vid gilledrickningen. Man
gick i detta afseende så långt i stränghet, att en murare, som kom till
gillet, måste betala böter, ifall hans hustru ej velat följa med honom.
Förbuden mot förköp äro allmänna. Man fick ej beröfva en
medbroder hans bod, hans gesäll eller lärling, ej heller hindra honom att
köpa de varor han behöfde. Köttmångarne gingo till och med så långt,
att om någon af dem gjorde ett köp en torgdag eller annars och någre
bröder i embetet voro närvarande, hade de rätt att fordra delning mellan
alla af det inköpta. Ville köparen undvika detta och förhemligade han
för sådant ändamål inköpet af småboskap, hade han att böta ett halft
pund vax, förhemligade han köpet af ett större kreatur, behandlades
målet som tjufnad och han stöttes ut ur kompanit.
För bevarande af lika möjlighet till förvärf skulle mästarne i samma
embete alltid hafva lika antal gesäller och lärlingar. För guldsmederne
gjordes likväl i detta afseende ett undantag: ’om någon broder sådant
arbete för händer hafver, att honom göres (särskildt) behof af svenner,
då må han tillsätta tre eller fyra svenner vid sin verkstad så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
