Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
480 ÄKTA BÖRD. HJELPSAMHET.
han har det arbetet för händer. ÄÅfven en murmästare kunde få taga
en sven utöfver det normala, såvida alle murmästare i staden hade
tillräcklig sysselsättning. En murmästare behöfde dock icke lida brist på
arbetare, alldenstund den, för hvilken han byggde, skulle anskaffa
arbetsfolk i det antal, som mästaren sjelf bestämde.
Mästaren skulle vara af äkta börd. Om hustruns egenskaper talas
utförligast i guldsmedernes skrå: ’hvilken sig fäst eller bebundit hafver
med en uppenbar qvinna och deröfver beryktad blifvit, och sig sedan
bjuder i guldsmedernes kompani eller deruti begärande är, han är ej
värd det brödraskapet.. Som skäl uppgifves Steckholms-guldsmedernes
maktpåliggande ställning genom deras uppdrag att kontrollera såväl
andre guldsmeders arbete som ock rikets mynt, hvilket gjorde det
nödvändigt, att en inträdande guldsmed skulle vara oberyktad och
obesmittad till sina seder. I detta fall torde visserligen detta
specialskäl hafva funnits, men i allmänhet har helt visst hustruns goda namn
fordrats af samma skäl som mästarens äkta börd, af begäret nämligen
att allt skulle vara så godt som möjligt, kompaniet till sannskyldig
heder.
Omtänksamheten om de nödlidande uppenbarar sig i så godt som
alla skrån. Var en muraremästare så gammal och orkeslös, att han ej
kunde förtjena nog för att betala sin andel i gillet, skulle bröderne
sända till honom i hemmet en kanna öl — vi kunna lätt tänka oss
huru väl hon smakade honom och med hvilken stolthet han tänkte
tillbaka på välmaktens dagar, då äfven han var en verksam medlem i
’sällskapet’. Pligten att besöka och hjelpa de sjuka framhålles i ett
par skrån. Var någon broder eller syster död, var det en oafvislig
pligt för bröderne att samlas vid den dödes dörr och följa kistan, som
skyldes af embetets bårkläde, till kyrkan, att der vid själamessan offra
en penning och sedan följa till grafven. ’Hvad duger det, heter det
i Ystadsmedernes skrå, att vara broder i glädjen, utan att man ock är
broder i bedröfvelsen.’ Äfven vid mästarcs barns begrafning fingo
embetets redskap (bårkläde o. d.) användas; att följa dem till grafven
var vackert och fromt, men ej nödvändigt. Guldsmederne plägade ofta
följa gesäller och lärlingar till grafven.
Låt vara att skråna äro temligen bedröfliga produkter, om vi
granska dem efter grunderna för ett systematiskt lagförfattande, de
innehålla likväl tillräckligt mycket för att visa, hvilken synnerlig vigt
man fäste vid sitt medlemsskap i embetet och i allt hvad embetet
tillhörer.
I Sverige var visserligen icke handverkaren stängd från
rättigheten att väljas in i rådet, men i Stockholm, hvarest det helt visst
gick förnämligare till än i de fleste andre städer i landet, torde det
hafva hört till undantagen att handverkaren rönte en sådan utmärkelse.
Vid de högsta stämmorna hade han dock tillfälle att i fullaste mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
