Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
482 DET HELGJUTNA I MEDELTIDENS KONST OCH SLÖJD.
strömmen, utan ega förmåga att opartiskt öfverskåda förhållandena,
hafva icke kunnat annat än uttala ett beklagande deraf, att vår tid
väl har förtrolig bekantskap med en mångfald stilar i konst och
konstslöjd, men icke eger förmåga att utbilda sin egen stil. Man hör ofta
som en motsats mot dagens oroliga jäktande efter motiv från skilda
land och skilda epoker framhållas den helgjutna karaktären i alstren
af medeltidens konst och konstslöjd.
Att medeltiden i sina alster inom dessa områden visar en sådan
helgjutenhet kan icke förnekas. Dertill bidrogo flere omständigheter.
Medeltidens konst var från begynnelsen kyrklig, arbetade icke Dlott i
främsta rummet för kyrkan, den utöfvades i början förnämligast af
kyrkans tjenare. De ursprungliga motiven voro hemtade från annat
håll, men erhöllo genom kyrkans sanktion fasthet och helgd, och på
den bas, som sålunda var lagd, med begagnande af de motiv, som
sålunda erhållits, har medeltiden sjelfständigt utvecklat en konst, som
är en af de märkligaste vårdar som denna epok rest sig. Inom
konstslöjdens område har medeltiden likaledes varit från början mottagande,
såsom delvis arfvinge af den senklassiska kulturen, har sedermera
mottagit mäktiga sidoinflytanden, särskildt i 900-talet från Byzans och
sedan korstågsperioden från OÖrienten, men det sätt, å hvilket man
under medeltiden arbetade, möjliggjorde bildandet och bevarandet,
genom många rika utvecklingsskeden, af en verklig stil. De för alla
gemensamma förebilderna, gemensamheten mellan de arbetande,
gemensamheten i kontroll, allt detta åstadkom stiltrohet, under det den
allmänna utvecklingen framkallade de ständiga framstegen.
Jag öfvergår nu till en redogörelse för de särskilda arterna af
handverk.
Källor för den följande framställningen äro dels de strödda
uppgifter, som förekomma i urkunderna, dels de alster af medeltidens
handverk, som undgått förgängelsen. De förra äro, såsom sades, endast
strödda, de senare äro mycket ojämnt bevarade. På det min
framställning ej må blifva alltför fragmentarisk, har jag funnit det nödigt
att i vissa fall taga hänsyn till beslägtade handverks ställning i utlandet.
Under medeltiden gjorde man skilnad mellan det skråbundna
arbetet, som var fördeladt på flere embeten eller gillen, och den icke
skråbundna storhandeln. För en del mindre handlande funnos
skråstadgar och de skulle derföre, om vi höllo på medeltidens sed,
omtalas i detta kapitel, hvars öfverskrift då hade måst ändras. Hvar
handverkare dref naturligtvis handel med sina händers verk, men han
hade ock rätt att sälja de material han för sitt arbete använde, hvadan
gränsen mellan handverkare och köpman blef i viss mon något förvirrad.
Alla dem, som handlade utan att drifva något handverk, hänvisar jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
